Trist i sängen men torrt på altanen

När man ligger i sängen och snörvlar, börjar bli trött på att läsa,
och det enda man ser är det här…

..då börjar jag gå igenom gamla bilder i telefonen.

När jag såg den här bilden så log jag. Jag tvingade nämligen ut Marcus på vår altan häromdagen för att skotta bort alla snö som låg där. Per hade gjort grovgörat vid två olika tillfällen men nu var sista islagret tillräckligt uppluckrat för att tas bort. Här på bilden har Marcus väl jobbat i en kvart eller nåt och är så där lagom glad…

…men idag när vi började prata om att ta fram grillen ur förrådet och laga nåt riktigt smarrigt så fort vi frisknat till så log han faktiskt stort och började drömma om kött i stora stycken. Altanen ser nämligen ut så här nu. Jämför med grannen åt vänster..

..och mot grannen till höger.

De har snö på sina altaner men vår är TORR!

Några förslag på premiärgrillningsrätt??

Det kunde vara roligt att höra vad ni tycker!
Här hemma går rösterna isär:

Jag vill ha lax eller kyckling.
Per vill ha fläskkarré.
Marcus vill ha entrecote.
Emma vill ha oxfilé.

Vi kanske måste grilla mer än en gång??

Tillbaka till GÅ

Idag gjorde jag skäl för min hårfärg. Jag vaknade och tänkte att nu fick det vara nog med sjukdom. Jag kände efter medan jag åt frukost och duschade. Jo, jag hade fortfarande svullna ögon som sved, och var röda som hin den onde själv, men visst var jag väl frisk nog för att jobba? Jag har ju en stor dos av pliktkänsla i mig och enligt den var det dags att jobba.

Jag åkte till jobbet och klarade mig faktiskt fram till lunch men sen fick jag ge upp. Jag har aldrig känt av jordens dragningskraft så mycket som idag. Det kändes verkligen som om jag trycktes ner mot marken och att hela jag bara behövde ligga ner. Jag hade svårt att koncentrera mig och fick ge mig och “gå tillbaka till gå” dvs. till sängen hemma i sovrummet. Jag kände mig precis lika blond som jag är…Varför sjutton åkte jag till jobbet?

Tyngdkänslan jag har påminner mig om den underbara låten GRAVITY av och med John Mayer.
Jag lyssnar på låten nu när jag bloggar. Lurar. Hög volym!!
Ren och skär njutning!

Genom mitt sovrumsfönster ser jag hur det droppar från hustaken. Betyder det att våren försöker putta ut vintern och att man snart kan byta vinterjackan mot en tunnare vårvariant, att den bleka kroppen äntligen kan få lite sol på sig, att de ljusare mornarna vi har ska åtföljas av lite värme? Åh, jag hoppas faktiskt riktigt mycket på vårens ankomst.

Jag springer in på en vädersajt och hittar vadå??
Låt oss se efter!!
Nope…ingen vår. Minus tretton grader nästa vecka, där ser man.
Enligt SMHI har våren bara kommit till Falsterbo, Malmö och Lund. Eländes!
Jag överlever säkert, men nu, precis NU, fick jag nog av vintern!

Nej, nu ska jag sova igen och vila mig ur tyngdlagen!

Var snälla, och gör absolut ingenting som inte jag skulle göra.

WFH


Som jag anade redan igår kväll så var jag inte den bästa versionen av mig själv när jag vaknade i morse. Förkylningen från i helgen hängde kvar. Jag var inte galet sjuk men tillräckligt för att känna att jag borde ta en WFH-dag. Work From Home. Idag är sista dagen i bokslutet och då vill jag inte gärna vara sjuk. Det är den “viktigaste” dagen för mig. Jag bänkade mig vid vår stationära dator, eftersom jag inbillade mig att det skulle vara bekvämare med riktig skärm och tangentbord. Eftersom jag inte kommer åt allt via den datorn hade jag den bärbara på sidan.

Efter en stund insåg jag att den stationära datorns citrixlösning inte funkade “tillfredsställande”. Jag gick helt enkelt ner i vardagsrummet med “gamla bettan” och körde via VPN istället. Där kröp jag upp i Laminofåtöljen och slängde filten runt min stackars frysande lekamen.

Fötterna slängde jag upp på fotpallen framför mig. Nu var det bekvämt.
Dessutom matchade mina gråa tofflor, min pyjamas och min fåtölj varandra utmärkt.
Tycker ni inte?
 

Per har också varit hemma sjuk idag. Han har feber, hostar och hackar och är allmänt risig. Han har inte mycket till röst kvar heller. Han var hos läkaren i morse eftersom han varit risig i flera veckor nu. Läkaren hittade tyvärr inget fixbart fel på honom, utan skickade hem honom igen med lite hostmediciner och sånt. Han får helt enkelt lida sig igenom sin “sjuka”…

Nu på kvällen har jag bakjour. Det är ju bokslut! Åsa har framjouren, så jag lär nog inte behöva jobba så hårt. Jag är dock självklart uppkopplad och “redo”. Så fort jouren är avklarad ska jag hoppa i säng så att jag vaknar utvilad och frisk imorgon: Jag har lovat att uppmärksamma schlagerfinalen på jobbet!!

En hel dag i pyjamas.
Det är ganska skönt ändå!

SMACK!!

Skål…

Det här är jag..

…som gått på det vår vaktmästare alltid sagt:
“Whiskey hjälper mot förkylning”

Så jag dricker nu detta…

Kan det funka?

Jag hoppas det för jag gillar inte whisky!
Inte alls.

Sunday bloody Sunday

Vaknar med huvudvärk och tänker att “Oj, drack jag så mycket vin igår?”
Ligger still och läser i boken som fängslat mig de senaste dagarna.
Inser långsamt att jag har åkt på en förkylning och att värken kommer därifrån.
Kokar mig en stor kanna varmt te och tar med mig servetter och te till sängen.
Här ska kureras!!

När jag piggnat till lite äter jag frukost och kryper ner i soffan bredvid Emma som tittar på OC-dvdboxen. Efter någon timme kryper det i hela mig och jag går därifrån och tar hand om disken. Det i sin tur leder mig till tvättstugan. Där inser jag, det jag i och för sig redan visste, så jag “påminns” väl kanske snarare än inser att det rum man använder för att tvätta saker i har en tendens att blir riktigt skitigt. Eller åtminstone Dammigt med stort D. Jag tar mig alltså i kragen och storstädar tvättstugan. Där man självklart hittar denna skylt:

När man nu redan var i gång med fejandet och inte har något alls inplanerat för dagen (för jag kommer ju inte ens på tanken att hoppa ner i ett bad eller göra nåt sånt skönt) så fortsätter jag helt enkelt in i klädkammaren. Varje morgon står jag nämligen där och försöker hitta något att klä på mig men det finns aldrig något där. Konstigt med tanke på att den är totalt knökfull av kläder! Efter två timmar i klädkammaren inser jag att jag nog måste fortsätta in i min byrå. Det råder nämligen samma kaos där. “Fullt av kläder men inget att sätta på sig”. När jag är klar inser jag att ingen skulle kunna se någon skillnad….men jag känner den!! (Det gör även UFF-lådan där det nu ligger fyra knökfulla papperspåsar med kläder)

FÖRE

EFTER

Färdig med fejandet tar jag mig en välbehövlig dusch. Emma har nämligen lagt sig i badet. Hon är smart hon. Hon tar med sig en bok och bara ligger där i en evighet. Härlig tjej. Jag får helt enkelt nöja mig med det andra badrummets dusch! Jag undrar vad skolan säger om att Emmas lånebok ser ut som en våg…

Rena och väldoftande äter jag och Emma lunch (klockan fyra) tillsammans. Mycket mysigt!

Jag tycker jag förtjänar lite “lay like broccoli” tid så jag sätter mig i soffan och tänker njuta. Emma sätter på….japp, ni gissade rätt; OC. Så nu sitter vi här igen och tittar…

Det är inte min favoritsysselsättning men Emma är min favorittjej!!

Puss och Kram på dig!!

Grattis till Pernilla och Jessica

Jessica tog alltså den finalplats jag hade tippat till Alcazar.
Jag hade tänkt ställa in bettingen på måndag på jobbet,
MEN man får ju böja sig för överheten!

Därför drar jag väl igång den glittriga och paljettstinna bettingen ändå rå…..

Får jag fem minuter på tisdagsmötet Camilla?

Inkomna klagomål….

…vi har fått klagomål angående den inställda bettingen, så vi tar några minuters betänketid för att se om vi kan reversera beslutet och ändå hålla den utlovade schlagerbettingen. Vi återkommer i frågan!

I know NOTHING!!!

TOKFEL.

INGEN KOLL.

JAG FATTAR INGENTING

JAG GER MIG.

ADJÖ.

JAG GAV UPP EUROVISION FÖR NÅGRA ÅR SEN.

NU FÅR JAG ÄVEN GE UPP MELODIFESTIVALEN.

JAG FÅR SKAFFA MIG NYA INTRESSEN.

UNDULATUPPFÖDNING??

Inte många rätt…

Pernilla vann förvisso sin duell.

Pauline och Neo gjorde det dock inte.

Om inte Alcazar vinner nu i sista duellen så….

…kan jag inget om Melodifestivalen!

Då blir det ingen betting nästa helg!!