Kategori: Mias dag

Kommer ni ihåg den härliga lilla Ronja och hennes ”Håll för örona, för nu kommer mitt vårskrik”?

Ungefär så kändes det den 17:e februari när jag såg solen och himlen försöka sig på ett härligt vårigt ljus! 🙂

Per och jag stannade hemma i stan en helg och lät dagarna komma som de gjorde… Vi promenerade runt lite i Solna och njöt av solen och andades in allt friskt och fräscht som kommer i och med att det börjar anas lite lite lite granna vår 🙂

Helt plötsligt hittade vi en sån där skylt som försöker få oss att stanna upp och kika på något riktigt fint eller gammalt. En kringla!

Eftersom vi inte hade bråttom så följde vi skyltens uppmaning och gissa om vi blev förvånade när vi ”mitt i stan” hittade Charlottenburgs Gård – Solnas hembygdsgård!

Utanför gården fanns en jättefin park, ett gravfält från 400 e.kr, en bautasten och en gammal fin stenlabyrint. Tänk vad skoj att detta fått vara kvar bara hundra meter från den gamla fotbollsarenan.

”Om ett träd faller i skogen, men ingen hör det, gör det då något ljud?”

Under månaden som bloggen inte fungerat, så har det faktiskt känts lite skumt att jag inte kunnat dela saker med er. Det är nästan som att ”om jag inte bloggar om det, har det hänt då?” 🙂

Saker har hänt! Det kan jag lova. Både bra och dåliga saker. Såklart. Sånt är livet.

I kategorin BRA saker så har jag t.ex. fått gosa med mitt söta lilla barnbarn Vera. Många gånger! Hon är mitt hjärtegull! Farmor älskar Vera!

I en månad har bloggen varit stendöd. 🙁

Man kunde läsa det som skrivits tidigare, men det gick verkligen inte att logga in för att skriva något nytt.

Jag försökte fixa problemet själv, men hade inte tillräcklig förståelse för vad jag skulle göra, så till slut fick jag vända mig till mitt webhotells kunniga personal.

Efter en veckas jobb, så har de nu fått liv i den FEMTON år gamla bloggen! 🙂

Ja, bloggen fyllde faktiskt 15 år under den här stillastående perioden. Sorgligt att jag inte kunde uppmärksamma den dagen, men så blev det.

Nu är jag dock igång igen! TJOHO!!!

I fredags tog jag ett glas vin med min kollega här hemma hos mig innan vi gick till Raketbaren och åt middag.

Vi fortsatte vår ”After Work” hemma. Det var supertrevligt men jag avslutade vid midnatt eftersom jag skulle upp tidigt.

Hela lördagen spenderade jag med Marcus och Vera. Sofie var nämligen på Bosön för tredje dagen på rad tillsammans med övriga elitfotbollsdomare. Jag ville mer än gärna avlasta Marcus lite. Så att han tex inte behövde ta ut ett sovande barn på hundpromenad.

Tid med barnbarn är alltid ljuvligt!!

Har ni sett Friends?

Gå in på Google och sök efter ”Friends Ross”

Klicka på den lilla soffan som visas. 🙂

Man blir ju lite orolig när skattemyndigheten i grannlandet hör av sig med fönsterkuvert…

Jag gick till tandläkaren idag. Jag var på kontroll för någon vecka sen och då sa Carina, min tandis, att jag behövde byta ut en lagning. Idag var det dags.

Hon gav mig en bedövning kl 18:00 (jag såg klockan på väggen i hennes kliniskt vita rum så jag vet). Nu är klockan 21:22 och jag känner fortfarande inget i läpparna, tungan, höger kind och öra.

Snacka om att den sprutan bet!!

Per är i Japan.

Han åkte några timmar efter den stora explosionen… Han är i säkerhet i Tokyo och har redan fått känna av våren!

Det kändes inte som att vi var nära vår här hemma i Sverige men Emma såg snödroppar idag så jag hade fel. Härligt!

I natt sov jag helt ostörd och vaknade därför utvilad vid åttatiden. Jag åt frukost och sen började jag lyssna på min nya favoritpod ”Nyhetsshowen” medan jag städade ordning i städskåpet. Det kändes bra så jag tog tag i blomvattning och städade skåpet under diskhon också. När jag var klar hade jag en lista på saker att komplettera städutrustningen med så jag åkte iväg.

När jag handlat det jag behövde så åkte jag hem till Emma. Idag tog hon nämligen hand om Elsa och lilla Vera medan Marcus var på svensexa och Sofie höll föredrag för hundratals kvinnor om hur det är att vara kvinna i en mansdominerad värld. (Det vet ju hon allt om som tekniktjej och fotbollsdomare.) Jag såg min chans till att få krama på både barn och barnbarn.

Å det fick jag göra!

Rubriken på detta inlägg visar EXAKT när min kropp lyfte från lakanen av ren ångest. Jag låg och sov när den dova, men enormt starka, smällen ljöd utanför fönstret och jag vaknade av skräck.

Hjärnan sprang fort och tankarna var många. En bomb? Kommer de fler? Kom den uppifrån, eller låg den på marken? Var exakt smällde den? Vad ska jag göra nu? Jag tittade ut genom fönstret och såg att mina grannar hade samma panik. Jag förstod att många skulle ha rapporterat in detta så jag försökte lugna pulsen igen. Det tog en lång stund innan jag kunde somna, men till slut gick det.

Det visade sig att någon smällt av något i ett hus ca 200 meter från oss, innanför Sundbybergs kommungräns. Bilar, balkonger, en hel entré, fönster och dörrar hade sprängts sönder i ett flerbostadshus. Inga människor skadades tack och lov (!), men det är uppenbart att någon ville skada…

Detta är verkligenläskigt. Man är inte säker någonstans.

Här är en bild från mitt sovrum. När jag gick till ICA för att hämta ut ett paket efter jobbet idag, kunde jag konstatera att det smällde i huset som jag ritat en pil på. Där är det fortfarande full aktivitet med avspärrningar och poliser.

Här nedan är några inlägg från nyhetssidor. Det finns massor att läsa.

Länk

Länk

Länk