Jag erbjöd min svägerska, Frida, att få ta med mina fem kärlekspelargoner. Hon brukar nämligen övervintra dem och få dem att leva mer än ett år. (Så duktig är tyvärr inte jag, utan jag köper nya varje år…)
Av någon anledning tog hon dem inte (glömde?), så jag slängde dem på komposthögen i hörnet av tomten innan jag åkte iväg till Mallorca på semester. Sommaren var ju liksom över så de skulle ju ändå dö nu när jag inte skulle se till dem hela tiden.
Döm om min förvåning när jag nu kommer ut två veckor senare och ser att jag hade fel – pelargonerna har vägrat dö. De frodas nu i hörnet av tomten och tänker inte låta sig avskräckas av att bli bortkastade!
