Vi valde en vardag att åka till Soller och Port de Soller. Vi tänkte nämligen åka med det gamla tåget som går genom och över citronodlingar, olivlundar och avokadodungar och vår förhoppning var att det skulle vara färre folk ombord på en måndag än tex en lördag.
Vi var först i kön till tåget och fick därför välja sittplats först av alla på perrongen. Konduktören (som jag pratat lite med under väntan) lutade sig fram till mig och tipsade om att första vagnen skulle väljas. Där var det nämligen 1:a klass och absolut bekvämast säten.
Sagt och gjort – vi satte oss i den rekommenderade kupén.
Ni ser att somliga hade det bekvämt, eller hur?! 🙂
Vi åkte förbi ett torrt, men vackert, landskap. Bilden här nedanför har Göran tagit. Han har annat märke på sin telefon än vad jag har, därav annorlunda form på bilden som han var snäll att ge mig.
Martina var snäll och gav mig en bild på citroner som kom nära fönstret där hon satt.
Vi åkte i cirka en timme.
Vi gjorde dock några små stopp längs vägen. På ett ställe mötte vi ett tåg.
På ett annat ställe, där vi var högt upp i landskapet, stannade tåget och vi fick kliva av.
Detta för att njuta av utsikten.
Väl framme i Soller hoppade vi ombord på en spårvagn.
Den tog oss från staden ner mot bukten och havet.
Port de Soller – vi börjde med att svalka av oss med en kall öl i skuggan.
29 grader i skuggan är nämligen rätt varmt.
Vi promenerade sedan längs med strandkanten och kikade på den lilla kustbyn. Då och då kom det spårvagnar med nya besökare.
Det var mycket vackert här i Port de Soller.
Vi tittade in på otaliga matställen och fastnade för ett ställe som bland annat serverade grekisk mat. Vi jublade och beställde tsatsiki, bröd och en grekisk sallad.
Restaurangen hette ”Brisas del Mar”.
Vi släntrade tillbaks längs med stranden och tog den lilla spårvagnen tillbaka upp till Soller.
Vi stannade till vid deras vackra kyrka innan Per ledde oss mot busshållplatsen.
Vi tog nämligen en buss tillbaks till Palma istället för att vänta några timmar på tåget.
Tillbaks på hotellet hoppade vi i poolen för att få tillbaks normal kroppsvärme.
Vid åttatiden tog vi oss fem minuter upp längs vägen och åt på Argentinskt ställe som, enligt Per, var den bästa restaurangen på hela veckan.
Jag kan hålla med om att det var ett proffsigt ställe med god mat och bra service, men jag älskade maten på Omino också.
Sista kvällens middag blev en teriyakilax. Killarna pt självklart en ibericogris 🙂
Navarros – bra restaurang!
Vi gick hemåt till hotellet och tog ett sista glas vin ihop, sen bar det godnatt!!