Kategori: Mias dag

Vi har det rätt bra här hemma på Blidö. Maja och jag. Två tjejer som myser.
(En tredje som surfar i bakgrunden)

Det ringde på dörren för en minut sen.
Jag öppnade.
Där ute stod värsta pinglan med min cykel som jag fick när jag fyllde fjorton år!

Tack pappa och Kina för cykeln som på den tiden var grön.

IT IS STILL GOING STRONG

Woody och jag har återigen stiftat bekantskap med varandra. Det var ett tag sen. Jag hade längtat mer efter honom än jag hade trott. Jag har ju kört "GrymDjävlaBilen" ett tag (förlåt svordomen men Volvon heter så) eftersom den har automatlåda.

Jag har ju inte nämnt det här för någon av er där ute men jag har faktiskt känt av en otrolig förbättring senaste dagarna vad gäller ett visst knä. Nu är jag modig, och kanske lite dumdristig, när jag säger det högt:  "Mitt knä är på bättringsvägen".

Det första som hände när jag sa det hemma var att Per kontrade och sa: -"Då får du ta din egen bil till jobbet."

Sagt och gjort: Sollentuna -> Sundbyberg! Det gick jättebra. Woody var snäll mot mig och jag kom till jobbet utan några som helst kopplingsproblem. Jag använde alla tre pedaler hur lätt som helst.

Det finns hopp för tanten!

Möt min kära Woody:

På tal om "hopp", Idag studsade jag iväg på kryckorna till Malin (frisören åt typ "alla" på jobbet) och klippte bort sommarriset som var mitt hår.

Det blev inte någon större skillnad i mitt utseende, men kanske på mitt beteende…..*ler*

Varje gång jag är nyklippt så försöker jag liksom smälta in i bakgrunden. Jag gillar inte att vara nyklippt. Folk säger snälla kommentarer och själv känner man inte igen sig alls. Konstigt med tanke på att jag verkligen kan rekommendera min frisör. Det har inte med henne att göra!

Before:

Med en min som visar att jag just kommit på vad jag ska göra på nästa bild…

Nästa bild:

After:
Mobiltelefonsbild från vårt soffrum under fikapausen. Var det klockan två?

Imorgon händer två bra grejjer:

1. Mina lockar är tillbaks igen.
2. Jag åker till ön i solen.

Visst kan jag lita på att vi syns även då??

Kanske inte helt intressant för allmänheten, så jag förstår om ni lägger ner nu och återkommer en annan dag, men jag tror jag ska ta och bjuda på några helt färska och totalt osammanhängande fakta om mig.

Igår såg jag nämligen en bunt sådana på min facebooksida. Jag skrev dem för ett halvår sen och jag skrattade gott. Så varför inte skriva några igen? Det kan ju bli några leenden framåt februari pga.  just detta inlägg. Vem vet?

Alltså; Helt oviktigt kunnande om Eva Maria Hertz.

1. När jag som femtonåring döpte mig ville jag passa på att ändra mitt namn till Runesdotter. Min pappa Rune tyckte inte det var en bra idé.

2. Jag tycker verkligen inte om det tyska språket. Jag läste det i sex år i skolan men inget gott har någonsin kommit ur de studierna. Ja, förutom en mild form av ångest.

3. Går utan nagellack idag eftersom jag inte kan bestämma mig för vilken färg jag ska använda OCH tycker att det är ett problem.

4. Jag har bott på följande platser (om guldfiskhjärnan minns rätt); Hagfors (föddes), Riala (nåt år), Blidö (under uppväxten), Norrtälje centralt (första egna boendet), Slussen, Hässelby Gård, Enskede, Norrtälje Södra, Norrtälje Norra, Sollentuna lägenhet, Sollentuna parhus.

5. På min vänstra hands ovansida har jag ett ben som växer rakt upp. Det gjorde skitont när jag var liten men nu är det inga problem.

6. Jag skulle hemskt gärna vilja ha ett makroobjektiv till min Nikon D60. Små saker ser så coola ut när man ser dem i större format…

7. Jag gillar silver otroligt mycket mer än vad jag gillar guld.

8. Min dotter har mitt namn som mellannamn. Jag tycker det är jättehäftligt. Hon tycker det är töntigt.

9. Webkameror är något av det mest skrämmande jag vet samtidigt som det är riktigt roligt att få se den man pratar med live….kluven.

10. Imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet utan att köra en automatväxlad bil. Jag vet inte hur det ska gå…..Inte för att jag inte kan köra bil med manuell låda (som ni hoppades *ler*) utan för att jag har ont i vänster knä.

11. Jag kan inte använda PhotoShop. Min dotter kan. Suck.

12. Varje gång jag har ihjäl en mördarsnigel så gråter jag nästan.

13. Min första egna bil var en röd Ford Escort. Den sålde jag när den blivit stulen och funnen igen för tredje gången. Den bil jag gillat mest och hatat mest på samma gång var en bäbisblå Bubbla som jag till slut skänkte bort……Det har jag alltid ångrat. Efter det har jag ägt fler Fordar men den första bil som verkligen bara tuffar och går är den jag har nu. WOODY!! Toyota Yaris.

14. Jag bytte ringsignal idag på min mobiltelefon efter att ha suttit och valt i en halvtimme. Jag är ändå inte nöjd.

15. Jag har inte haft någon riktig tv-apparat på fem år.

16. Jag har aldrig bott utomlands och jag tror inte jag skulle kunnat göra det heller tidigare i mitt liv. Jag kanske skulle fixa det nu. Kanske.

17. När jag var liten hade jag platt platt platt platt hår. Nu har jag lockigt. Underligt.

18. Mina syskon har alltid varit de bästa vänner man kan ha. Om en inte tycker likadant som jag, kan man alltid ringa en annan. Jag älskar dem alla.

19. Jag har aldrig haft så svårt att skriva en lista som jag har idag.

20. I min tvättstuga slappnar jag alltid av. Där har jag min stereo och min egna skylt. “Välkommen till verkligheten”. Egentligen borde det stå “Välkommen till Mias värld”- för det är bara jag som jobbar där. Per jobbar i köket.

Idag kommer jag inte på något att skriva om.
I alla fall inget som jag kan skriva här.

Jag tror att det kan vara en bugg i mitt bloggmaskineri, eller nåt sånt.

Så vad gör man då rå?
För alla ni som känner mig vet ju att jag ändå kommer kladda ner sidan med NÅT eller hur?

Aktiviteten i mitt hjärnkontor idag, har absolut ingen likhet med hur den såg ut igår!

Hade min hjärna varit i paritet med mitt vänstra knä kan jag lova att den hade gått ur led med tanke på hur snabbt den fått ändra hastighet och riktning. Semesterläge – >> Jobbläge.

Jag stod inte för den mest strålande prestationen idag. Tankebanorna var inte de rakaste eller snabbaste. Jag gjorde så gott jag kunde men det kanske inte var helt i önskenivå. Jag måste dock erkänna att jag starkt hoppas, och faktiskt tror, att effektiviteten kommer att öka i takt med att veckan rör sig framåt.

En sak som jag t.ex. tänkte på, när jag egentligen borde funderat på nåt helt annat, är om de här kryckorna som jag använder sedan igår eftermiddag, kan kvalificeras som vapen?

Borde jag desarmera dem?