I morse vaknade jag efter en god natts sömn och tittade ut genom fönstret. Där såg jag palmer, grannarnas hus och ett mäktigt berg. Irland helt enkelt!
Medan Noreen lagade en irländsk frukost så var jag utomhus och tittade i trädgården.
Där hittade jag en del minnen från tiden då Göte och Noreen bodde i Afrika. Fina små fåglar!
Per och Göte fixade med teknikgrejer och var så himla söta där de satt och pratade engelska med varandra fast Noreen (den enda engelsktalande i huset) var långt borta.
Sen var det dags för den Irländska frukosten; baked beans, white pudding, black pudding, bacon, mushrooms and eggs. Allt var jättegott och mättande.
Efter frukosten gick jag utomhus och njöt av vädret. Jag gick runt huset och såg hur grannens blommor vällde över muren.
Jag såg också hur körsbärsträdet blommade….
…och hur tulpanerna blommade!
Jag fick vänta en liten stund, så jag spelade in en liten video och skickade den till Thomas och Ninni. De hade dock redan sett allt jag filmat, så det var inte så lyckat. 🙂
Jag gillade dock allt jag såg!
Vi hoppade in i bilen och åkte iväg. Första anhalten blev en golfbana.
Det visade sig att den hade en väldigt fin omgivning.
Soligt och vackert var det också.
Vi fortsatte med bilen mot Dingle och Dingle halvön och stannade lite då och då. Noreens plan var att ta oss på the Wild Atlantic Way runt Dingle Peninsula för att få se omgivningarna. Här fick vi tex se denna fina ”Inch Beach”.
Eller här när jag hojtade till Göte att jag ville att han skulle stanna.
Det var vackert PRECIS ÖVERALLT så det var verkligen svårt att inte hojta hela tiden…
Helt plötsligt var det dock Göte själv som hojtade ”Är det någon som vill ha kaffe?” Det ville vi så vi stannade.
Vi drack varsin kaffe. Göte och Noreen delade på en äppelkaka medan jag och Per delade på en rabarberkompott med pajsmulor och vaniljsås.
Sen fortsatte resan längst den alltmer dramatiska kusten bort mot Dingle.
Ibland stannade vi inte ens. Jag fotograferade helt enkelt genom fönstret. Som på denna bild där ni ser hur vägen snirklar sig fram längst med bergskanten.
Efter en stund såg vi det här vackra och det var dags att stanna igen!
Här stannade vi inte. Jag bara vevade ner fönstret och tog en bild på det här flera hundra år gamla huset utan tak…
Till slut var vi framme i Dingle.
Där de flesta husen hade härliga färger.
Eller former.
Vi försökte äta lunch på två ställen. Det första var fullt och skulle inte ha ett ledigt bord på flera timmar. Det andra serverade inte mat kl tre på dagen. Det tredje stället var ett hotell.
Där hade de inga problem alls med att ge oss mackor eller soppa mitt på dagen.
Mätta och nöjda kunde vi sen hoppa vidare ut i stadens puls.
På en liten bakgata på vår väg tillbaks till bilen hittade jag en liten bäck/å bakom en husrad. Väldigt vackert!
Nere i hamnen i Dingle hittade jag den här båten.
Där tvingade jag även Per att ta en selfie med mig. Han ställde upp men gnällde lite över att ljuset gjorde det svårt att titta in i kameran. 🙂
Från Dingle fick Per köra den ”felstyrda” bilen och vi fortsatte vår förd ut i allt det vackra.
Här vid ”Connor Pass” eller ”An Chonair” som det heter på irländska var det vackert och HÖGT.
Lite dränerade på energi men totalt proppfyllda på intryck vände vi hemåt till min svärfars hus. Där sken solen och vi tog varsitt glas gott och gick ut på baksidan och satte oss i solen.
Senare på kvällen lagade Per och jag middag till oss fyra. Jag hoppas att sous vidad flankstek, rotsaker i ugn och pepparsås gick hem. De sa i alla fall att de tyckte det var gott!
Nu är det dags för trötta Mia att gå och lägga sig. Per och Göte sitter och pratar och pratar och pratar. Noreen sover redan och nu är det min tur! GODNATT.