Under två timmar idag har jag suttit tillsammans med en kollega och fått information om brand och brandskydd. Min kollega och jag är utsedda till att vara utrymningsvärdar. Det innebär att vi ska vara lite “auktoritära” när brandlarmet går och faktiskt försöka få folk att gå ut ur lokalen. Vi ansvarar precis som alla andra i lokalen bara för vårt eget liv, men vi kan ju försöka få med oss folk ut ur lokalen om det går. Vi ska också finnas tillgängliga på uppsamlingsplatsen när alla har gått ut. Det ingår även i vårt jobb att med jämna mellanrum kontrollera nödutgångarna och brandsläckarna samt ha lite koll på att de skyltar och hjälpmedel som leder oss ut ur lokalen faktiskt fungerar.
Idag handlade mötet en hel del om hur man skyddar sig mot brand och om hur vår lokal är byggd för att hjälpa oss vid en eventuell brand, men det handlade också om hur människan beter sig konstigt i krissituationer. Vi fick se flera filmer som visade på hur människan inte alltid gör det smartaste och hur vi ofta gör likadant som alla andra gör, istället för att göra det vi själva tycker vore smartast att göra. Det är tydligen bra att vara förberedd på att det inte alltid blir som man tänkt sig. Det var dock INTE kul att se en av filmerna. Den var nämligen filmad från en verklig brand där flera hundra brann inne. Jag var djupt tagen i flera timmar efter att jag sett den filmen och kommer aldrig mer att gå och leta efter min jacka och handväska när larmet tjuter….
Jag är uppvuxen i en familj där vi barn tidigt vande oss vid att pappa, när hans brandsökare tjöt, drog iväg så snabbt att dammet yrde på gården. Han var nämligen förman i brandkåren och skulle iväg och rädda liv och släcka bränder. Senare blev även två av mina bröder brandmän och jag har, såklart, alltid förstått att det som brandmän gör i sitt jobb är hedervärt och stort och jag har alltid sett upp till min pappa, men från och med idag är jag än mer överväldigad!
Pappa: Du, precis som alla andra brandmän, är värda allas vår uppskattning. Du är min hjälte! Fy farao vilka hemskheter ni ställs inför!