Ledig och upptagen som bara den

Jag har varit ledig idag, men det känns inte!

Det blev nämligen ingen sovmorgon. Istället gick jag upp tidigt och gav mig iväg med bilen. 

Första stoppet gjorde jag vid Edsbergs Centrum. Jag var ju tvungen att ta tag i den uppgift Dimman gett mig: “Du måste hitta ett gym!” I Edsberg hittade jag gymet “Puls & Träning”. Det var litet, men var riktigt fräscht med långa öppettider och riktigt bra “prylar” för mig som har som uppgift att träna knät enligt Dimmans instruktioner. Deras “rehabhörna” fick klart godkänt!

Andra stoppet gjorde jag på Sollentuna Badhus. (Jag kan aldrig låta bli att le när jag ser deras skylt på fasaden “Bad sport motion” = “Dålig idrotts rörelse”. Jag tror de tänkte sig en annan innebörd 🙂 ) Här var gymet gigantiskt och fanns på flera våningsplan. Deras “rehabhörna” imponerade inte direkt på mig, men den fanns. Jag kände mig illa till mods när jag gick igenom lokalerna. Uppenbarligen måste de ha haft en träff för alla “spännisar” idag. Fördelen med badhusets gym visade sig vara att bad och all gruppträning ingår i priset. Inget för mig som inte kan simma, hoppa, springa osv…men för alla andra en mycket bra grej.

Så var det dags för tredje stoppet för dagen. Friskis & Svettis och deras gym. Här var priset grymt bra! Tyvärr hade de ingen “rehabhörna” alls. Här ingick också gruppträning i priset. Med tanke på mina specifika krav så lär det nog bli det lilla fräscha gymet i Edsberg. Vi får se.

Fjärde stoppet var inte något jag själv valt utan mer av “måste”. Tandläkaren hade kallat mig och då var det bara att gå dit!

Det visade sig att jag fått en ny tandläkare då min gamla vanliga hade gått i pension. Efter ett litet missöde som innebär att jag nu har ett sår i kinden så får jag väl ändå säga att han fick godkänt. Jag och mina tänder fick det i alla fall. INGA HÅL!

Som femte stopp hade jag tänkt mig en tur in på Biblioteksgatan, men när jag väl var i stan så såg jag att klockan var så mycket att jag inte skulle hinna, så jag rundade Sergels torg och drog vidare söderut.

Förbi hela staden gick resan….

Till slut blev stopp nummer fem en mysig och efterlängtad lunch hos Pernilla och Nora i Farsta.

Eftersom vädret var så underbart varmt (kändes som sommar, på sant!!!) så satte vi oss och njöt utomhus.

Kaffe och solsken. Goa grejjer!

Då blir man på gott humör!!!

Efter kaffet tog vi en promenad ner mot Farsta Centrum (stopp 6). Jag fick turen att vara barnvakt åt den här söta tjejen medan Pernilla uträttade ett ärende. Jag har tur som en tok!!

När Pernilla var klar och jag hade fönstershoppat en stund var det så dags för stopp nummer sju. Viggo skulle hämtas på dagis! Han hade fullt av energi i benen och sprang i förväg hela vägen hem.

Vi hann i och för sig stanna och beundra de fina höstlöven.

Som “somliga” kastade runt sig i ren glädjeyra.

Väl hemma i trädgården visade det sig dock att det fanns gott om energi kvar.

Även om bilden vill påskina att den till slut försvann, så vill jag hävda att det här var minst lika energiskt. “Det här är en polisbil” “Det här är Blixten” “Det här är en Volvo” “Det här är en Jeep”. Full koll på fordonen….

Lillasyster var lite småvarm och tog det mest lugnt idag.

Det gjorde inte storebror…

På vägen hem tog jag en sväng förbi stopp nummer åtta. Biblioteksgatan skulle ju fått sig ett besök på förmiddagen, men det hann jag med nu istället. På min färd hemåt log jag åt mig själv när jag insåg att jag ÄLSKAR att köra bil. Fast det är kö. I dag var den dock inte i min körriktning…

Väl hemma i mitt eget kök kunde man se resultatet av mitt åttonde stopp. Nytt kaffe inhandlat!

På tal om det…det är nog dags för en latte nu! Ja, och så måste jag vila också så jag orkar jobba imorgon.

Kram på er!

Fantastiskt sorgligt

En aning sorgligt 1:

Idag sa jag adjö till mina gamla gummistövlar.
Jag har nog varit redo för ett nytt par ett tag, men jag blev ändå lite ledsen igår
när jag insåg att de har börjat läcka in vatten. De har funkat bra i massvis med år. 
Nu måste jag dock ersätta dem för de här ligger numera i en soptunna…

En aning sorgligt 2:

Jag tog fram mina pärlpysselprylar idag för ett projekt som jag inte riktigt kan berätta om ännu.
Så långt ingen fara, men när jag började trä pärlor på tunn genomskinlig tråd då insåg jag att nu har det hänt.
Det där som jag hört talas om men inte trodde skulle hända mig 🙂
Jag har börjat se sämre på nära håll. Åldersseendet är här.
Enligt min bonusbror Anders så är det ingen fara.
Det är bara att ansluta sig till den stora skara som tydligen klarar sig galant utan perfekt närseende.

En aning sorgligt 3:

Medan jag pysslade i köket så höll Per till på baksidan av huset. Han lade lite kärlek på nyupptagna Gurgela.
Sätena skulle plockas ut, smutsen skulle bort och motorn “fixas”.
Jag kan erkänna direkt att jag inte är så införstådd i vad som ingår i vinterkonserveringen.
En sak förstod jag i alla fall; Pers lite sorgliga blick när han säger adjö till båten och därmed sommaren.

En aning sorgligt 4:

Så hade helgen kommit till sitt slut och det var dags att slita sig från det underbara ljuvliga och åka hem till stan igen. Pappa och Kina tar alltid bra hand om Vitsippan och inte nog med det utan de tar också hand om våra barn. Denna gång t.om. fast de inte var med oss ut till ön. De skickade nämligen med oss  massvis med hemodlade vindruvor!

Innan vi åkte hem tog vi en snabb tur ner till hamnen.
Här fick vi energi så det räcker ett tag…

Jag kunde inte bara känna sorg när jag stod där på bryggan…

…det var ju hyfsat vackert!

Det här kan man leva på några dagar!!!

TioTioTio

Jag vill uppmärksamma att dagens datum är:

TIO TIO TIO

och att klockan är:

TIO TIO TIO

Visst måste det vara något speciellt med “just nu”?

  

         

Gurgela

Godkväll!

Idag var det dags för Gurgela att tas upp ur plurret.
Hon hade nämligen bara legat så här vid bryggan i flera veckor.

Efter en kort tur på fjärden var det dags för upptagning.
Tack för hjälpen, pappa!

Det gick ganska lätt att ta upp henne trots sandstranden som alltid vill ha lite uppmärksamhet.
(Det är inte alltid man uppskattar djup vit sand….)

Vid ett tillfälle fick jag i uppdrag att stå bakom båten och göra nytta. Då mötte jag den här kompisen.
Det krävdes fullt fokus från min sida för att kunna stå kvar.
Jag fattar fortfarande inte hur det gick till för jag ryser vid blotta åsynen av den här krabaten.

Till slut var hela ekipaget i alla fall uppe på land och vi var klara med dagens “måste”.

Då drog vi iväg på kalas. Min mamma fyllde nämligen år igår och idag var det öppet hus i Norrtälje. Där träffade vi bland annat min syster Anna och hennes familj. Anton gladde mig genom att faktiskt titta rakt in i kameran. Det har nog aldrig hänt förut så jag är lycklig!

Mamma verkade också lyckligt av besöken från hennes kompisar Noomi och Birger, från min kusin Stefan och moster Kickan, och så av paketen förstås!

Emma och Marcus hade åkt till kalaset med buss från stan. Vi snackade en stund på McDonalds innan vi särade på oss. De drog tillbaks till stan och Per och jag åkte vidare ut mot ön. Här ses Emma “chilla” i en skön fåtölj på hamburgerrestaurangen. (Bilden som jag tog på Mackan ska jag nog inte visa, för när jag la den på facebook så fick jag order om att ta bort den. Det var ovanligt för att vara honom så jag får nog respektera att han, av någon anledning inte gillar bilden.)

På färjan blev vi påminda om varför vi valt att åka till ön…

Blidö är bra på många saker. En av dem är att leva upp till “Blidö, ön i solen!”
Som ni ser på den här bilden så den här dagen inget undantag.

Fast när solen gått ner och Per satte fyr på tändröret för att få igång kolen till grillen, då var det beckmörkt 🙂

Pappa och Kina kom över och åt middag och det krävdes ficklampa för att hitta den korta vägen mellan husen. Jag vet inte om det är mysigt eller sorgligt. Det kanske bara “är”?

Nu sitter jag och muttrar för bloggen har verkligen inte varit på min sida idag. Glädjen försvann liksom i takt med problemen. Fast när jag tänker efter så ska jag nog inte skylla på bloggen. Jag tror att det är datorn som fått fnatt. Jag har verkligen fått kämpa för att få ut bilderna så det fanns ingen ork kvar till texten. Hoppas ni har överseende med det…

Ajöken!

Separationsångest

Morsning!

Snacka om perfekt läge!!
Det är fredag och jag är ute i skärgården på mitt kära Blidö, i mitt just nu iskalla fritidshus “Vitsippan”. Brasan sprakar och det varma teet står och drar. Jag blir snart varm och det är med andra ord precis så där bra, som man bara drömmer om under veckan. Jag är helt klart lyckligt lottad. Detta är ett av de ögonblick man önskar man kunde konservera för en trist novemberkväll.

 Idag fick jag äntligen nosa litegrann på en ny arbetsuppgift som min chef viftat med framför min näsa ett tag. Min huvudarbetsuppgift är ju att ge våra kunder support i deras processer och i backofficeapplikationerna som används för att sköta deras jobb. Det ska jag förstås fortsätta med, men nu ska jag också få jobba med informationen som ligger på vårt intranät. Jag blev “webredaktör”. Jag känner hur det spritter i hela mig av lust att få sätta igång med uppgiften. Om jag inte vore svensk, så skulle jag säga att jag tror att jag kan utföra den riktigt bra! 🙂

Innan jag sätter mig och smuttar på en av veckans höjdpunkter (det rödvin som jag sparat ihop viktväktarpoäng till) så måste jag också delge en tung nyhet från dagen. Jag har separationsångest light. Idag när jag tränade hos Dimman så föreslog han att jag ska börja träna på gym istället för hos honom. Till en början tyckte han att jag skulle varva gym med träning hos honom men innan jul skulle jag, som Bambi, få klara mig helt själv på den hala isen. ÅNGEST!!! Hur ska jag kunna ta mig iväg och träna om inte Dimman står där med sina svarta lockar och underbart glada bruna ögon och peppar mig?? När jag frågade honom detta, så log han bara och sa att vi naturligtvis skulle gå varligt fram….  

När jag sitter här och njuter i det stearinljusupplysta huset, så får jag en idé. Varför lysa upp mörkret med denna dators sken? Det är nog lite fel. Bäst jag stänger ner. Fredagskramar på er!

Puss och Kram
MIA

 

Idag helt förutsägbara med tanke på ovanstående inlägg, men trots allt helt och totalt sanna:

Dagens hög:
Helt klart synen av havet när jag kom ut till ön.
Dock tätt följt av den härliga känslan jag får när jag tänker på att få skriva på arbetstid.

Dagens låg:
Tanken på att inte få träffa min grekiska gud två gånger i veckan för resten av mitt liv….

För er som inte hängde med på dagens hög och låg:
Läs gårdagens inlägg!

En klassiker!

Jag tror att jag har skrivit om det som kommer här nedanför förut någon gång, men med tanke på att jag har skrivit 773 inlägg här på bloggen så är det lite svårt att minnas exakt. Jag får hoppas att ni inte minns eller att det är så klokt, det som komma skall, att det faktiskt är värt att upprepas!!

Repeat or no repeat..här kommer mina kloka ord för dagen:

Man får inte roligare än vad man gör sig. Har ni hört den? Det låter lite fånigt, men tänk om det är sant? En av mina vänner har lärt mig att man väljer själv hur man vill må. När livet är tungt och mörkt, eller när man inte riktigt ser skogen för alla träd, då har jag fått lära mig att man kan göra denna enkla övning för att få grepp om livet. Nu behöver man faktiskt inte alls må skit för att göra den. Oavsett dagsform så får man en skön “reality check” och jag mår alltid bättre efteråt eftersom jag faktiskt måste sätta mig ner och fundera lite över min dag. I vår familj har vi försökt att göra övningen vid middagsbordet.


Dagens hög och Dagens låg:
Fundera igenom dagen och tala sedan om för dig själv, och för den som vill lyssna, vad som varit “Dagens LÅG” dvs. vad som varit tråkigast, sorgligast eller sämst med dagen. Fundera sedan på vad som varit “Dagens HÖG” dvs. vad som gett dig mest glädje, energi eller goda vibbar under dagen. 

Det kan tyckas som en fånig och simpel liten övning, men den ger verkligen perspektiv på livet. När man går igenom dagen finns det oftast något där, hur ledsen eller arg du än är, som faktiskt inte varit helt dumt. Likadant när du mår riktigt bra så kan du glädjas extra mycket åt att den allra sämsta sak du upplevt under dagen var att lunchen var lite för salt eller något sånt.

Så här skulle min övning se ut idag:
HÖG:
Jag har vänner. Ett mycket oväntat sms på eftermiddagen värmde mitt hjärta. En, i och för sig väntad, hälsning via msn kändes skön för själen. Jag har vänner.

LÅG:
Jag tränade inte idag. Dimman och jag hade en dejt men det gick inga pendeltåg och jag kom inte på det förrän det var för sent att hoppa på något annat färdmedel.  🙁

Är ni beredda att prova?? Är ni osäkra, så tänk igenom övningen istället för att säga den rakt ut. Ingen behöver få veta 🙂

Som betong

INSIKT
Jag har kommit på att jag är dålig på att delge min man små detaljer. Han får sällan höra om småsakerna som utgör en stor del av mitt liv. Jag är rädd att detsamma nog gäller för mina barn och säkerligen gäller det även er, min lilla tappra läsarskara. För att råda bot på detta tråkiga faktum (för detaljerna är enligt mig det som gör att man lär känna och förstår varandra) så tänkte jag berätta några små detaljer från min dag. Det här är detaljer ur mitt liv, en helt vanlig dag:

DETALJ 1
Jag har haft ont vid höger skulderblad sen vecka 32. Jag minns hur jag låg på bryggan på Blidö under min näst sista semestervecka och kände av axeln/skulderbladet. Det har inte blivit bättre utan det har gått upp och ner, men jag har ständigt haft lite värk. Sista veckan har det dock bara ökat i besvärlighetsgrad. Idag när jag klev in i köket på jobbet så såg en av killarna på IT-avdelningen att jag hade ont och föreslog att jag skulle gå till hans favoritnaprapat. Sagt och gjort. Jag bokade en tid hos Naprapatakuten! Halv tolv låg jag alltså på Maries brits på Norrtullsgatan och fick elektriska småchocker i ryggen. Det heter säkert något annat, men det var så det kändes. Som att få elchocker i ryggen. Marie hävdade att jag hade gått med det här väldigt länge (stämmer fint det) och att problemet nu satt hårt och djupt ner i musklerna. Jag kändes tydligen som betong på högersidan av ryggen och nacken. Hon masserade och tryckte och jag försökte slappna av och tänka på bättre tider. Efter sjuttio minuter var jag färdigknådad och jag fick knata gatan tillbaks till kontoret. Jag har helt klart blivit mer rörlig men det gör lite ondare, tror jag. Det var tydligen att vänta så jag är inte orolig. På tisdag ska jag dit igen och däremellan ska jag göra några övningar här hemma och gå och träna hos Dimman som vanligt. Jag hoppas verkligen att det onda går över med hjälp av det här. Det vore finfint!!

DETALJ 2
När jag kom tillbaks till jobbet var jag galet hungrig. Som viktväktare äter jag ju mycket bättre mat och faktiskt nästan mer mat än tidigare (men nyttigare såklart) och jag äter också mycket oftare medhavd matlåda. Idag åt jag en soppa som viktväktarna kallar för Höstsoppa (Per lagade den igår), sallad och knäckemacka. Det var riktigt gott! Den detalj som jag kanske inte var lika glad över var att jag nyss åt exakt samma sak till middag. Per är inte hemma ikväll och jag var för lat för att laga något. Soppan fanns i en matlåda och då tog jag den…..

DETALJ 3
Jag har bokslutsberedskap idag. Det betyder att om de som idag sköter Manpowers ekonomi behöver hjälp, i någon av de applikationer som de använder eller med någon av processerna, så ska de ringa mig. Jag ska sedan försöka lösa problemet så snabbt och bra som möjligt. Till min hjälp har jag en dator, mitt huvud och min bakjour. Idag är det min granne och kollega Anita som har den rollen. Det är bra med bakjour för om jag inte räcker till och behöver stöd så kontaktar jag Anita. Två huvuden är bättre än ett. Jag har dock lite svårt med beredskapen rent psykiskt. Jag gillar inte tanken på att inte veta alls vad de kommer att ringa om. Jag är alltid orolig att jag inte ska klara av kvällens utmaningar. Under två år och tre månader har jag dock varje månad, inte bara överlevt utan faktiskt klarat av det med bravur, så jag borde inte gräma mig….men det gör jag.

DETALJ 4
Igår fick jag höra en åsikt om mig som gjorde mig både eftertänksam och glad. Den glada tanken sitter kvar än i dag. Jag fick nämligen höra att fast det var uppenbart att jag har mycket att göra och måste köra för fullt, så var jag mjuk som skumgummi på utsidan. Det jag också fick hör var i och för sig att det ibland syns på utsidan av mig när jag har för många bajsmackor (jobbiga, tunga, svårlösta uppgifter). Då kan tydligen jag bli taggig i samband med att jag fokuserar på mackan. Den grejjen måste jag ju fundera på hur jag kan göra mjukare, men samtidigt vet jag ju vilka otroligt hemska bajsmackor jag haft ibland och jag vet inte hur jag hade kunnat vara skumgummi på utsidan just i de fallen, men jag kan fortsätta fundera på det. Just nu fokuserar jag på skumgummit! 

DETALJ 5
Per är på Hamburger Börs ikväll. Han ser på Joe Labero. Han var inte speciellt uppjagad över själva showen, eftersom han sett Joe flera gånger, men att gå ut lite och svira är ju aldrig fel. Förutom för barnen då förstås….de måste ju äta matlådor 🙂 Det braiga är ju förstås att vi inte slänger mat!

DETALJ 6
Idag fick jag en smärre chock!! Inte nog med att min pappa är med på facebook, idag gick min svärmor med också! Den här torsdagen måste nog vara en av två i samma vecka 🙂 Jag accepterade såklart den vänförfrågan jag fått och nu väntar jag med spänning på att få se vad som händer i den vänskapsrelationen. Heja Ingbritt!!

DETALJ 7
Min underbara dotter Emma som ibland är vass som ett rakblad, högljudd som en bergssprängare och sur som ättika har ikväll varit den bästa dotter man kan tänka sig. Vi har umgåtts en hel del ikväll, vi har pratat och jag har faktiskt gett henne några detaljer. Ännu viktigare: Jag har fått några detaljer om henne. Just nu sitter hon och njuter framför the Biggest Loser. Hela hon lyser av glädje och det får mig att vilja gå dit och krama henne!

Jag gör det helt enkelt medan ni smälter några oviktiga detaljer ur mitt liv!

KRAM

Musik på hjärnan, Musik i öronen

Ikväll jobbar jag över och kommer ikapp. Det är riktigt skönt.
Imorgon har jag lite mer koll på mitt jobb-liv.

Det är inte alls synd om mig för jag har sällskap av tre kollegor.
Vi sitter och lyssnar på musik medan vi jobbar.
Här är en av de låtar som jag önskat att få spelad allra flest gånger under kvällen.
Den har verkligen satt sig på min hjärna!!
Den är urglad i melodin och är så himla sorglig i texten.

Varsågoda!

 

En apa + En apa = Två apor

Godafton! 

Idag har jag fotograferat på arbetstid. Det var hur kul som helst, även om det faktiskt var lite jobbigt också. Jag skulle fotografera mina kollegor till en jobbgrej och även om man tror att man känner dem alla, så märker man att det kan vara nog så intimt att ta deras bild. Jag anses nog vara en ganska framåt och öppen person som inte ska tycka att en fotosession blir för privat. I alla fall bland mina kollegor. Jag spelade såklart på det och jag gissar att de trodde att jag var hur avslappnad som helst. Så var inte fallet! Hur som helst så var det skoj och jag lär få upprepa proceduren, för det var ganska många kollegor som saknades på kontoret idag. De kanske hade en dålig hår-dag och höll sig borta idag, vad vet jag?!  🙂

När jag kom hem höll jag nästan på att glömma bort att ta fram kameran.
Hemska tanke!
Den här snygga pinglan var ju i mitt kök. Klart kameran måste fram!!

Vi åt middag tillsammans med min familj, och sen babblade vi hemlisar
tills ögonen föll i hop på oss och Tesan var tvungen att åka hem igen.

Tack för ikväll Apan.
Jag älskar dig!

PS. Idag har jag verkligen fått kämpa med orden. Varje gång jag kommer åt någon tangent som inte är a-ö så händer det något som är allt annat än vad man kan förvänta sig. Ibland använder man ju faktiskt enter/delete/pil upp/volym upp osv….Det gör att det har varit en kamp att få ihop dessa ord. Jag tror jag behöver lite blondinsupport imorgon…. nåt har hänt med min dator!  DS

Söndag

I boken jag började läsa imorse när alla sov, men jag var superpigg stod det så här: “Det är som det är och det blir som det blir.” Jag har funderat på den där meningen under dagen och jag vill verkligen sträva mot att ta livet precis så där. Acceptera att det är som det är och att det blir som det blir. Det är ingen idé att gräma sig över det som är nu och det är egentligen ingen idé att gräma sig för det som kommer. Självklart kan man laborera med tanken att “det går ju att påverka hur det blir” och “jag kunde nog ha påverkat historien som ledde till hur det är nu” men om man håller det enkelt så är det faktiskt som det är. Dessutom lär det ju bli precis så som det blir. För mig var det en skön tanke. Jag ska försöka leva mer med den där meningen i huvudet och inte oroa mig så mycket. Försöka duger!

När alla hade vaknat åt familjen Hertz en lååååång frukost framför tv’n. Det kan jag inte minnas när vi sist gjorde. Det kändes busigt på något sätt. Mätta och glada gick jag och Per sen ut på en solig promenad i skogen. På vår dryga timme i naturen hann vi se t.ex. detta:

Grannens urtjusiga fågelholk.

Fyra motorer minsann.

Kvarndammens vatten.

Trädens spegelbilder.

En något udda syn mitt ute i dammen…

Hua, det ser kallt ut!

9/10 kan man vara med när de maler dinkelmjöl i Kvarndammen.

Jag brukar oftast fotografera från den sidan…

Vass och badberg.

Vatten på väg ut i havet.

Kardborrar…

Här någonstans var det något som hände. Jag har benet fullt av nässelutslag och det sticker och gör ont. Fortfarande. Flera timmar senare….

Vackert Vasst Visset

I träsket växer björken

Glädjespridare hemma på gatan igen

Eftersom det är lite synd om mig och mitt ben och eftersom det faktiskt är söndag, så ska vi nu sätta igång ett filmmaraton. Idag blir det Matrix för hela slanten!