Jag har inte så mycket skoj att blogga om just nu, eftersom det känns som att jag mest jobbar hela dagarna. Vi är inne på sjätte veckan av internrevisionen och jag märker att den tar upp oroväckande mycket av mina tankar. Det är svårt att riktigt koppla bort jobbet när man kommer hem, och stressnivån är väl kanske inte på sin absoluta botten direkt.
Lite vardagslyx har jag ändå unnat mig. Jag har varit hos frissan och färgat ögonfransarna, och det gör faktiskt mer skillnad än man kan tro. Jag känner mig lite piggare varje gång jag råkar få syn på mig själv i spegeln.
Det har även hänt stora saker på kontoret. Eller ja, stora och stora… jag har bytt skrivbord!
Vi har ju free seating på jobbet, vilket innebär att ingen har en fast plats. Varje morgon får man hämta tangentbord, mus och annat man behöver ur sitt lilla skåp och sedan slå sig ner där man vill. I teorin i alla fall. I praktiken sitter de flesta ungefär på samma platser varje dag. Jag är inget undantag.
Eftersom jag dessutom nästan alltid är först, eller näst först, på plats på morgonen finns det gott om lediga skrivbord att välja mellan. Ändå har jag envist valt samma plats dag efter dag.
Nu är det dock förändring på gång. Den del av kontoret där vi brukar sitta riskerar att bli betydligt stökigare och mer högljudd framöver, så några av oss bestämde oss för att flytta till andra änden av det stora kontoret. Vi får väl se om det blir bättre där.
Den nya platsen har i alla fall en ganska kul fördel. Genom fönstret kan jag faktiskt se ända hem. Det känns lite märkligt, men också rätt trevligt. Som om hemmet håller ett litet öga på mig medan jag sitter där och kämpar mig igenom ännu en dag av internrevision.
