Vi hade hört att våra kusiner från England skulle vara hos min lillasyster under dagen, så vi skickade iväg ett sms och frågade om vi fick tränga oss på. Det fick vi!
Vi åkte därför från ön så fort vi vaknat och tog oss norröver mot bondg¨ården.
Där hittade vi syster, svåger och kusinfamiljen i trädgården. De fikade sockerkaka och goda smörgåsar! Vi slog oss ner och gjorde dem sällskap!
Eftersom man kunde anta att ungdomar i Leicester inte är så där jättevana vid sysslor på en bondgård, så hade min syster funderat ut lite småsysslor för kusinbarnen att utföra under dagen.
Sam, 18 år, fick hjälpa till med att utfordra och vattna hönorna samt hämta äggen.
Det var såklart lite ovant, eftersom hönorna ville picka lite på honom undertiden, man jag var mäkta imponerad när han utan större tvekan plockade äggen. Jag såg också hur hans pappa, min kusin Andrew, blev intresserad och faktiskt gick in i hönshuset han också. Även han plockade ägg.
Vi tog sedan en liten promenad runt gården och för min andra kusin, Eric, var det kul att kunna berätta för sin bror med familj vad han varit med om att bygga. Den här röda fina hönsgården har han t.ex. varit med och kämpat fram.
Vi var även uppe på logen och Eric fick berätta hur han en gång varit med och bärgat hö och med hjälp av elevator, svett och muskler fått upp allt hö på logen.
Jag älskar det här ”rummet”. Här skulle jag vilja ha en stor fest!
När de stora dörrarna står på vid gavel (som nu när höet måste torka ordentligt) så är utsikten härlig att titta på.
Här ser man elevatorn längst ner till vänster och en liten liten del av vagnslidret till höger.
Vi gick vidare och tog en tur ut i hagarna där korna gick och betade.
Vi fortsatte sedan vidare in i fårhagen där de nio fåren fick massa gott att äta.
Deras får är så härliga.
Snälla och goa!
Men får man gotter så är man ju snäll 🙂
Efter en välbehövlig vattenpaus (det var nämligen otroligt varmt) så var det dags för nästa lilla ”gårdsuppgift”.
Min kusindotter Sara, 16 år, fick klä på sig biodlardräkt…
Inte för att det egentligen fanns någon riktig uppgift att göra…
…men för att det vore kul att få visa bina. Dessutom hade syrran en ram som inte riktigt hade fyllts och täckts. Den var liksom lite ”trasig”, så den skulle Sarah få byta ut mot en full ram.
Min svåger förklarade lugnt och metodiskt vad som skulle göras och visade de olika verktygen som skulle användas under proceduren, sen gav de sig iväg mot kuporna.
De plockade upp en full ram (där det hängde en ”klutt” med bin).
Efter att den största klungan ”skakats” tillbaks ner i kupan, borstade Sarah sedan bort de resterande bina från ramen.
Kupan sattes ihop igen och Sara hade nu en full ram med bivax och honung med sig därifrån.
Den togs in i köket och vi fick förklarat för oss hur den är uppbyggd.
Den skars upp i bitar….
… som vi fick med oss hem att äta som godis (som man tydligen alltid gör i Turkiet).
Resterande ramar med honung kommer syrran och svågern att slunga om cirka tre veckor så då blir det ju vanliga honungsburkar som skapas.
Sam fick i uppdrag att datera äggen han hade plockat och det visade sig vara lättare sagt än gjort (eftersom stämpeln är rak men det är inte äggen och eftersom man måste håll koll på vilken ände av äggen som ska vara uppåt).
Glada och nöjda med dagen tändes grillen.
Det var en rejäl hamburgermiddag som serverades. Jag tror aldrig jag sett så många tillbehör. Alla hittade något de gillade!
När klockan slog åtta vinkade jag och Per adjö till människor och djur och åkte hemåt!
Jag hoppas och tror att Sam och Sarah har några roliga saker att berätta om sina svenska släktingar när de kommer hem till England. Tror inte ni?