Jag började lördagsmorgonen med en tidig promenad med Elsa. Ljuset var helt underbart och jag njöt trots den tidiga timmen.
Promenerandet fortsatte sedan på förmiddagen när vi allihopa (Per, Emma, Victor, Elsa och jag) gick mot öns idrottsplats. Himlen var mer än blå och vi njöt av dagen!
Vi blev ideligen omsprungna av barn (och medlöpare) som tävlade i Blidöloppet som hade sin start och mål just vid idrottsplatsen. Vi klappade och hejjade såklart!
Vi gick ut på ”stora vägen” (istället för att gå på stigen igenom skogen) för att inte vara i vägen för loppet och helt plötsligt såg vi denna ENORMT STORA larv. Kolla hur stor den är jämfört med Emmas hand!
Per bildgooglade och kom fram till att det var en ”Trädödare”.
När vi kom till Skärgårdsluckan beställde vi varsin kall öl och satt och avnjöt den i solen. Ja, alltså, det gjorde jag, Emma och Victor. Per tog Elsa i kopplet och gick hem igen då han hade mat i ugnen som skulle tas om hand.
På vägen hem från idrottsplatsen och Skärgårdsluckan gick vi den lite kortare vägen genom skogen. Vi kom dock inte hela vägen hem som vi hade tänkt. Mitt på grusvägen låg nämligen 78-åriga Barbro som ramlat av sin cykel när hon skulle svänga av vägen. Hon hade fallit och slagit sig på knät, men värst var det med axeln. Den kunde hon inte alls röra. Det var den som fått tagit smällen….
Vi försökte få upp henne från marken genom att lyfta henne i midjan och i den oskadade armen, men då svimmade hon av några sekunder, så vi fick ta det lite långsammare och lade henne ner igen. Som tur var hade även hennes grannar stannat och de hade precis varit funktionärer på Blidöloppet och kunde därför erbjuda både en stol och vatten.
Fler grannar stannade och tursamt nog så var en av dem sjuksköterska. Nu ställdes alla rätta frågor, vi fick upp henne på stolen och vi ringde 1177 för att be om råd. Det var dock lång kö för att komma fram så vi fick vänta. Barbro kunde hela tiden kommunicera med oss.
Det hela slutade dock med att Victor tog beslutet att 1177 var för långsamma och ringde 112. Lugnt och metodiskt förklarade han allt som han visste. De fick även prata med Barbro och det beslutades att de skulle skicka ut en bil-ambulans (inte en helikopter-ambulans). Victor och en granne hjälpte henne upp till sitt eget hus och där väntade hon (grannen tittade till henne varje kvart) till ambulansen kom och hämtade in henne till Norrtälje Sjukhus.
Usch, vad fort en olycka kan hända! Tur att det var många som kunde hjälpa till! Jag hoppas verkligen hon mår bra nu!
Hemma vid huset låg Elsa och toknjöt av sommaren. Hon letar ju alltid upp skuggan och hennes sätt att ligga visar på total avslappning! 😉
Vi spelade lite spel och tog det lugnt. Sen gick Emma och Victor iväg på en liten promenad.
När de kom tillbaks strålade Emma av glädje och så räckte hon fram sin hand….
Victor hade friat längst ut på bryggan och Emma sa JAAAA!
Nu är de fästfolk! Vi är såååå glada! Vi kan inte få en bättre partner till vår lilla dotter!
Förlovningsmiddagen tillagades på den ”sak” som Per fått levererad dagen innan: En vedeldad pizzaugn!
Victor jobbade med två typer av degar (En som var helt misslyckad (till Pers stora förtret) och en som var ”ok”) och bakade alltså ut dem och lade på olika goda toppings.
Premiär! Alla är nyfikna. Till och med Elsa.
Den första pizzan blev en pepparsalamivariant. MUMS.
Vi gjorde en pizza. Delade den på fyra. Åt.
Sedan gjorde vi nästa, och så repeterades detta fem gånger.
Här har vi Chèvre, Päron och Pinje.
Löjrom är inte dumt!
Emmas förlovningsleende satt på hela kvällen!
Vilken härlig dag!
Vi kommer aldrig glömma 1/8-2026 – då förlovade sig Emma och Victor!