Per jobbar på fotomässan och ska gå ut med alla som jobbade i montern när dagen är slut. Jag har alltså en ensamlördag idag.
Det är rätt skönt eftersom jag är krasslig. Trist, men lugnt liksom. Jag siktar på att få en bra dag med Per imorgon istället!
Snart är det jul och jag var såååå nära att äntligen få fira den i en “ugly Christmas” tröja, men som vanligt fanns den inte i min storlek. Synd!!
Idag gav jag upp min tro om att bli frisk utan medikamenter och läkarexpertis. Jag bokade en tid hos min doktor på måndag.
Jag har varit krasslig i en månad nu. Inte direkt sjuk hela tiden, men inte varit frisk. Idag ligger tempen konstant på 38,2 så då gav jag upp. Inget hjälper mot virus, men jag går till doktorn ändå!! Så det så!
Så nu ligger jag och myser. För att jag kan! Min man tar hand om mig!
Marcus och Sofie har bott hos oss i nästan åtta veckor nu. Idag flyttade de hem igen. Deras stambyte är klart så nu går det att bo i deras lägenhet igen.
När Marcus bar ner deras packning till hallen så kändes det som att detas grejer förökat sig sen de flyttade hit. Det var fullt av grejer!
Nu är det bara jag och Per i huset! Även om Per mest håller sig utomhus med en skyffel i handen…. Det är ju en del snö utomhus.
Ekskåpet är 1,20 högt och syns knappt…
I morse vaknade jag, Marcus och Sofie till ett vinterlandskap där det föll stora härliga snöflingor. Jag som ändå inte mått så bra sista veckan började direkt fundera på att stanna hemma och jobba från hemmakontoret. Detta för att slippa ge mig ut i, vad jag bara kunde anta var ett trafikkaos. Sofie hade samma tanke! Marcus däremot var tvungen att ta sig in till sitt jobb inne i stan och traskade/pulsade iväg till bussen.
Det tog dock inte många minuter innan han ringde och sa att bussen åkt i diket och inte kom loss. Han bad mig hämta honom så han kunde komma till civilisationen. Jag gick ut och började skotta. Först runt huset för att komma till bilen och sen var det dags att börja skotta loss bilen. Min snälla granne Håkan såg hur jag slet och kom snabbt över och började rensa bilen från ca 40 cm snö. Det var jag extremt tacksam för eftersom bilen (Pers bil) är väldigt stor och hög och det gör det svårt för mig att nå taket. Håkan, som också har en stor bil, körde dessutom fram och tillbaka på gatan för att hjälpa övriga grannar ut från sina parkeringar. -“Jag är plogbil! sa han och log 🙂
Det var inte helt lätt att bli av med all snö, men efter trekvart var det klart och jag satte mig i bilen. Jag kom dock bara 100 meter innan jag insåg att en annan granne satt fast i uppförsbacken från vårt område. Hennes lilla pluttebil orkade inte igenom snömassorna och där stod hon nu. Det var fullt med folk bredvid henne för att hjälpa henne loss (alla ville ju komma ut från vårt område och hon stod ju som en propp i vägen). Ingen kom dock på den geniala idén att backa neråt för att ta sats inför backen. Jag gick fram och föreslog detta men hon var redan superstressad och ville inte lyssna på det örat.
Marcus började därför pulsa tillbaks från bussen i diket (vid Kärrdal) samtidigt som jag stod och väntade på att få komma ut från området. Precis när han kom tillbaks hade jag kommit förbi proppen och vi bytte chaufför. Jag gick hem och satte mig att jobba. Tuff och svettig start på dagen!
Vid lunch var jag ute och skottade igen. Snön föll ju nämligen precis hela dagen.
Tyvärr är det inte speciellt kallt. Det är precis kring noll grader, så snön är tung så jag försöker skotta bort den. Jag försöker därför ta en skottning varannan timme ungefär för att hålla det rent tills Marcus kommer hem med bilen igen.
Just nu, vid min fikapaus som blev en skottpaus, ser det ut så här. Man ser inte ens stammen på trädet. Galet att det kan komma så mycket snö på en enda dag!!!
Per, Pappa, Kina och jag åkte till Blidö Kyrka och tänkte, mindes, tände ljus och lade fina saker på graven. Jag har släktingar, bekanta och vänner i flera av gravarna här, men idag lade jag mitt fokus på graven där min syster ligger begraven. Jag sände dock tankar till många andra, även de som inte ligger på den här kyrkogården. Det är ju via våra minnen som alla våra kära lever vidare och idag är det extra tydligt.
Vi gick även in i kyrkan och pratade med prästen (som var med redan när jag konfirmerade mig) och Blidöborna (jag fascineras över att alla känner igen mig fortfarande), tittade på årets allahelgonaljus (ett ljus för varje person som tyvärr lämnat oss under året) och kände stundens allvar, tog en kopp kaffe och tände ljus även här inne i kyrkan. En fin stund.
Hemglassbilen kommer upp till vårt hus här på ön. Att den kommer hela vägen upp till oss (istället för att hålla sig nere på “stora” vägen) beror på att Kina köper nåt från dem varje gång de kommer. Vill de sälja får de köra upp helt enkelt 🙂 Tur för mig och Per som bor precis bredvid Kina!
Det är dock nytt att de kör här även på vintern.
Jag log när Per satte på sig pannlampan och gick ut i mörkret 🙂
Självklart var Per inte enda kunden. Pappa och Kina var såklart också där!
Idag har jag suttit och snörvlat ute på ön. Jag har inte varit så pigg de sista dagarna och det verkar inte ge med sig tyvärr. Jag satt kvar vid köksbordet och jobbade medan Per tog båten ut ur båthuset och åkte in till Norrtälje för att serva den. Vädret kändes inte helt rätt, men vad gör man?
Den här bilden tog jag med min iPhone. Den har en helt annan färg än de jag tagit med kameran, men jag ville visa hur fel det är med snö + båt 🙂
Här ute har vädret bytt från höst till vinter. När vi kom hit igår kväll föll julaftonstora snöflingor över oss och de ligger kvar på marken idag.
Vid lunch tog jag en kort och långsam promenad längs med vattnet. Det dåliga vädret gjorde att molnen låg tunga över fjärden.
Snön låg kvar på vassen
Fint ljus ändå på något sätt
Jag gillar hur skogen går hela vägen ner till vattenkanten
Ove, om du läser det här: Det är nog dags att ta upp båten nu. Den verkar sjunka…
Bastu på land. Bastu i vattnet.
Tydligen hade services och “båtturen” gått bra för Per kom hem som han skulle och parkerade båten i sitt “garage”.
Idag är det fjärde November och det är min bonusmammas födelsedag. Kina fyller alltså år idag! Eftersom jag är sjuk vill jag inte gå över och gratulera henne på rikigt. Här kan jag dock säga GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!
I morse när jag tittade ut var det vitt. Årets första snö som till och med låg kvar på marken!
Jag fick alltså användning för mina nya röda (lite varmare) skor!
Snön på bilen låg tjock och tung. Motvilligt lät den sig avlägsnas, men det krävdes muskler.
Tyvärr fick jag huvudvärk, ont i halsen och kände mig hängig efter lunch idag. Vid tvåtiden fick jag helt enkelt gå hem. Det betydde att jag från soffan kunde titta på när Marcus och Per kånkade och bar nya frysen och kylen dit de skulle. Det saknas fortfarande ett galler ovanför dem, men nu står de på plats!
Vi fick nya kylen och frysen idag. De tjugo år gamla vita skåpen är borta från hallen nu… (bild från igår)
Tyvärr har vi ett stort gapande hål i köket
Nu står de nya skåpen i hallen istället 🙁
Per och Marcus har än så länge inte varit hemma samtidigt så de har inte burits på plats ännu (de är både otympliga och tunga så Sofie och jag avstår från att ge oss på dem). Leveransgubbarna bar bara in dem i huset. Vi hoppas få dem på plats imorgon…