Pampas Marina – ett favoritställe som funkar även på vintern!

Det börjar lacka mot jul. Det märks absolut inte om man tittar utomhus eller om man känner efter om det inre lugnet infunnit sig, men det är fakta. Det börjar lacka mot jul!

Det tog några av mina kollegor tag i och ordnade en fantastisk kväll för oss andra. Underbara er!! Tack ska ni ha!

Först samlades vi och drack glögg, åt hembakta (och supergoda) lussebullar (tack så hemskt mycket Åsa!), lyssnade på julmusik och fick så där lagom julmyskänsla liksom stoppad in under skinnet.

Sen var det dags för tipspromenad! I år var temat lite mindre egotrippat än vad vi är vana vid. Inte en enda fråga handlade om oss själva, Manpower eller om hur fantastiska vi är…

(Fast det gör oss ju självklart inte ett dugg mindre fantastiska)

Efter mycket vånda och många demokratiska beslut så vann det bästa laget.

Mitt lag!

Här tar lagkapten Björn emot den ärofyllda medaljen. Guld. Jag är inte så van vid att vinna just den valören, så jag kan erkänna att jag blev lite tokglad. Tokigheten syns i ögonen…

Lite mingel, högljutt inbrottslarm och en diskussion med Bevakningstjänst senare så var det dags att promenera bort till Pampas Marina för att intaga julmiddagen.

Här har jag avnjutit några mysiga luncher under den varma årstiden, men även på vintern funkar det här stället utmärkt!

De serverade en utmärkt skaldjurssoppa till aptitretare och sen var det bara att hoppa på det uppdukade julbordet. Mitt första för året!

Någon hade lagt mycket tid på dekorationerna…

Rätt vad det var klev fem musikaliska tjejer in genom dörren och sjöng luciasånger för oss. Efter ett snabbt (och coolt) klädbyte var det sedan helt plötsligt julklädda och sjöng jullåtar istället. Att de här brudarna (eller töserna som min bordsgranne benämnde dem) går på musikskola var inte svårt att höra!!

Tack för underhållningen. Den värmde ett stackars vinterhjärta!

Det gjorde även det julkort jag fick under middagen. Omtanke och personlighet levererat i ett litet vitt kuvert…. ♥

Att jag sedan dessutom som grädde på moset hade fått ytterligare ett fint kort gjorde inte alls saken värre. Jag är tacksam och stannar upp för att andas in allt det braiga runt mig.

Tack.

 

Oväntade gäster

Om man är oväntad gäst ska man få Gevaliakaffe. Det har jag lärt mig från tv-reklamen. Det bestämde jag och Per oss för att prova på, så vi åkte in till Norrtälje och gjorde lite ärenden och sen åkte vi upp till min bror Henrik och hans familj. Det visade sig att vi fick kaffe. Direkt! Det var dock Nespressokaffe och man fick själv välja vilken typ av kaffe man ville ha. Jag ville ha en latte. Per valde en cortado. Gott!!

Igen! Igen! Peeeeeeer! Igeeeeeeeeeeen!!
Maja vet vad hon vill och här blir hon, om och om igen, lyft mellan golvet och soffan. Igeeeeeeeeeeen!!!

Farfar och Farmor (dvs. min Pappa och Kina) var också och hälsade på Maja och Alexander och Kina åkte på att först bygga tågbana med de små…

Under tiden lagades det lunch i köket.

Vi blev inte bara bjudna på kaffe. Vi kom tydligen precis i rätt tid för vi blev även bjudna på lunch!! Härligt!! Här ser vi kockan Frida.

Miiiiiia.
Det är inte mycket som känns härligare än att höra lilla Maja ropa på mig. Oftast vill hon först kramas och sen leka med kameran. Först ska vi ta en bild av oss själva och sen ska vi titta på hur den blev.

När Kina och Alexander var klara med tågbanan så gick de vidare till bilbanan som gick otroligt tyst, men snabbt! Helt plötsligt satt alla samlade och tittade på den spännande tävlingen.

Jag passade på att ta en bild på mig och min goa bror och lät Maja ta en bild på sin vackra mor. Jag var alltså inte helt fokuserad på tävlingen, men jag tror att Kina vann biltävlingen. Alexander körde nämligen alldeles för fort i kurvorna….

Kan du lipa Maja? Jaha, ska jag också lipa?

Till slut tackade vi för att vi fått våldgästa deras hem och tog en avskedsbild på

Henrik & Frida

När vi kom hem till Murkelvägen blev vi lite förvånade. Vi har nämligen inte sett en endaste snöflinga under hela helgen och när vi kom hem så var vi tvungna att skotta uppfarten. Hoppas det blir lite kallare nu då, så det ligger kvar…

Mia i storstan. Det ni!

Varför då? Hur då? Betyder det att…? När då? Men, va? Jaha, så man gör så här?

Man skulle kunna tro att det var en papegoja som satt där och babblade och frågade dumma frågor, men nix! Det var jag! Jag har suttit en halv dag till i skolbänken för att bli Cognos Planning Specialist. Det är inte mycket med det där “Specialist” just nu, men det kommer kanske…

Efter jobbet åkte jag och Per in till den stora staden som vi alla kallar Stockholm. Det är verkligen inte ofta som jag vandrar på vår huvudstads gator. “-Va, jobbar inte du i Stockholm?” kanske du tänker, men nej. Jag jobbar i Karlberg. Jag kommer aldrig längre in i stan än så. Jag var därför alldeles begeistrad och imponerad av alla juldekorationer och NK’s julfönster var lika påhittigt som vanligt. Inte visste jag att jultomten bara extraknäcker som tomte och egentligen är stålmannen…

 

Klarabergsgatan, Åhléns City

 

Biblioteksgatan

 

Kungsgatan 100 år!

 

Nu längtar jag till julafton ännu mer än förut! Per och jag köpte nämligen julklappar från oss själva – till oss själva idag, så jag vet vad som finns i paketen…

Så här på slutklämmen vill jag bara berätta att jag lagt upp en ny “flik” eller vad man ska kalla det för. Ni ser den här ovanför och den heter “Länkar till DET GODA!”. Här hittar ni länkar till alla de blogginlägg som jag gjort som innehållit recept på något riktigt smarrigt. Senast idag fick jag frågan om jag inte hade något bra julköttbullerecept och det hade jag ju! Det tog bara lite tid att gå in på bloggen och klicka på taggen “Mat & Bak” och sen skrolla mig fram till rätt recept så då gjorde jag så här. Det är nämligen inte första gången jag letar efter ett recept… (Oftast lussebullarna om jag ska vara ärlig 🙂 )

PS. Julköttbullereceptet gjorde succé hos min kollega som tyckte att köttbullarna var superdupergoda!! Prova vet jag! DS

JULGRAN

Idag kom första snön till oss på Murkelvägen!!

Det var verkligen inte mycket, men det låg kvar på marken och det var snö!! Jippie!! Den underbara svala vintern är äntligen här!

Efter jobbet åkte jag och Per därför och köpte vår julgran. Det kändes som rätt läge! Det blev en “ädelgran a la deluxe”. Vi hade ingen aning om vad det betydde, men fin var den! Vi passade också på att köpa en liten krans till ytterdörren.
 

Vi passade också på att köpa en ny julgransljusslinga. Den var 12 meter lång och hade många små pyttelampor. Vi hade liksom tröttnat på den där standardbelysningen som man “alltid” haft.

Sen var det dags att leta fram julgrejerna. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Vi har inte haft julgran på cirka tio år och nu visade det sig att vi inte kunde hitta julkulorna. Glitter, julgransfot och sånt fanns, men inga kulor. (Var förvarar man julkulor om inte i den extremt stora kartonger som det står “julsaker” på?) Jag gick och hämtade fram mina nyårslådor (där jag förvarar allt som är silvrigt och glittrar som jag använder när jag pyntar inför nyårsmiddagarna) och så hade vi i alla fall några kulor…. Någonstans här i huset ligger förstås ett hav av kulor i alla möjliga färger, men de blir alltså inte använda i år. 🙂

Vi hängde upp det vi hittade och eftersom Marcus är klart längst i familjen så fick han sätta fast toppstjärnan.

Då granen var lite “torftig” så drog vi iväg till Kista Galleria och köpte på oss lite mer pynt. Det blev stjärnor, hjärtan, kulor och glitter i form av en snurrig ståltråd och allt i den korgen gick i vitt och silver. Traditioner? Nej, inte i år. Inget rött så långt ögat når!

Så fortsatte julpyntandet…
 

Alla var med och gjorde fint!

Nu står granen färdigklädd och lyser. Dessutom sprider den en oväntad fräsch och granig doft. Myyyyyyyyyys!!

Det här var precis vad jag behövde!
Julkänsla!

Man måste inte klä granen en dag innan julafton.
Man kan gå emot alla traditioner. Om man vill!
Try it. You might like it!!