Vill ni köpa en kattunge någon gång efter nyår?

Vaknade upp på ön till ytterligare en strålande vacker dag! Började med att ställa om alla klockor i huset. Jag vet nämligen hur förvirrad jag blir om jag ser en klocka som visar fel tid. “Vad är klockan egentligen?” Alltså ställdes de om bums!

Efter att ha packat in alla mina prylar i bilen gick jag ner mot stranden. Precis som igår var himlen verkligen knallblå. Istället för att visa er detta med den traditionsenliga vyn över havet så pekade jag kameran uppåt. Så här blått var det!!

Sen pekade jag den neråt 🙂

På vägen upp från vattnet fastnade jag en stund vid ormbunkarna.
Det syntes hur kallt det var och jag gillade det…

Så jag fotograferade frosten en stund!

Jag sa hejdå till alla hemma hos Pappa och Kina och sen åkte jag in mot stan. På vägen stannade jag till en stund hos min syster. Hon visade mig in i huset och där frågade vi den här lilla katten om hon kunde låta oss se hennes avkommor. Hennes hängande mage beror nämligen på att hon fick tre ungar för fyra dagar sen.

Yngsta barnet i huset visade gladeligen upp ungarna.

Hur söta är kattungar när de inte ens kan öppna ögonen?

SUPERSÖTA

Hjärtat brister en aning och man vill absolut ha en egen kattunge.

Tre kattungar: En helsvart, en svart med vita tecken och en spräcklig.

De kan inte öppna ögonen eller dra in klorna, men de kan hasa sig fram.

Efter en stund ville kattmamman ta det lite lugnt och bjuda på lunch.

Efter matningen fick jag en liten chans till fotografering igen.
SÖT!

När den här lilla somnade och la sig på rygg så var det svårt att slita sig ifrån lådan.

Till slut gick vi i alla fall ut i hallen och där tänkte jag att om jag var så där fräsch, som min tyvärr lite sjuka lillasyster var idag, då skulle jag nog välja att vara sjuk lite då och då. Snacka om fin färg och fräsch lyster på den tjejen!

Vill ni ha en liten kattunge så hör av er!
Nu är de bara fyra dagar gamla,
så först ska de äta lite mammamjölk och uppfostras,
men sen så kan de klara sig själva!

Ytterligare en pinnstol är funnen/betald/hemtagen!

Åh, vad det var härligt i Liljeholmen igår kväll!
Vackert var det dessutom!

Vi var ju på Primo Ciao Ciao och firade Thérèse på hennes födelsedag!

Hon hade samlat sina närmsta vänner runt sig och så åt vi god mat a la Italien!

I morse åkte Per och jag till Norrlöt utanför Södertälje. Där finns ju nämligen både fik, antikt, loppis och blommor! Utanför byggnaderna finns dessutom minigolfbanor bland höstträden om man är sugen på att slå några bollar.

Vädret var fantastiskt och hösten skrek ut sina färger!

Vi började med att ta oss in på övervåningen i den här byggnaden.
Här finns nämligen antika möbler/porslin/saker.

Johan som äger butiken, är kusin med Pers bröder, så vi känner oss som släkt med honom. Han hade varit riktigt snäll och hållit ett öga öppet efter gamla pinnstolar åt oss. Hittills har han hittat två riktigt fina exemplar och han fortsätter leta!

Sen är det ju så där att man sällan kommer hem bara med det som var tänkt. Vi hittade faktiskt en söt plåtlåda också som jag bara var tvungen att köpa med mig hem. Efter att vi handlat klart gick vi ner till undervåningen på ladan. Där ligger nämligen fiket. Hur charmigt som helst!

När vi var kaffe- och bullefyllda gick vi de få metrarna ner till växthuset där Johans mamma och pappa driver verksamhet ihop. De säljer växter, loppisprylar och lite smått och gott som kan vara bra att ha. Allt från krukor till möbler.

Även här handlade vi lite: potatispress, tomater och ljung!

Fast det bästa var nog ändå fikastund nummer två som vi tog  inne på den privata delen av handelsträdgården tillsammans med Johans pappa och syster.

Så här fin var ljungen när den hittat ner i en kruka hemma i Sollentuna:

Så här gammaldags var plåtlådan:

….och så pinnstolen som var hela anledningen till resan! Nu är den omålad och ganska skabbig, men jag tror den kommer bli superfin med lite kärlek. Den förra blev helt fantastisk!

Medan Per packade upp våra inköp och lagade middag åkte jag till ICA och hämtade Emma från hennes jobb. Det var dock så mycket kunder precis när jag kom så hon jobbade över några minuter och jag fick se henne “in action”.

Nu är det kväller och jag är så mätt, så mätt. Per bjöd på oxfilé och alla möjliga underbara tillbehör och jag fick verkligen tvinga mig själv till att inte sätta mig ner och vila efter maten. Jag kunde nämligen inte sätta mig ner för då hade jag inte kommit upp, och jag var tvungen att baka klart det jag startat upp. Har ni tur får ni se en bild på mitt livs första chokladbiskvier i nästa inlägg 🙂

Höst på ön är bra grejer!

Idag åkte vi ner till den södra delen av Blidö.
Vi tog oss till naturreservatet Linken.
Vägen är minst sagt charmig den sista biten.

Solen sken från klarblå himmel och solen värmde verkligen!

Jag älskar när solen leker med ekblad…

Vid Linken, eller Linkudden som det egentligen heter, finns det många gamla träd. Jag gillar dem verkligen!

Vi gick i skogen och mös.
Vi visste ju vart vi var på väg och tog gott om tid på oss.

Det var hit vi ville!

Havet och Solen!

Helt plötsligt såg jag hur Per hade hoppat ut på en sten och stod så vackert i solskenet. Klart jag knäppte en bild!

Efter en stund satte vi oss på den mest perfekta sten som jag någonsin sett. Snacka om att den var formad som en soffa.

Vi satt i solen och njöt av solen, Pollytestning (ni ser testresultatet i ett tidigare inlägg), varandras sällskap och kaffe.

När kaffe var uppdrucket gick jag som vanligt omkring och fotograferade. Per satt dock still och tog en påtår.

Jag låg på alla fyra för att hitta den perfekta vinkeln. Ibland ler jag stort när jag tänker på vilka ställningar jag intar för att få “bilden”.

Den här bilden satt jag t.ex. och väntade på “länge”!
De små rackarna ville sätta sig PÅ mig istället för bredvid mig.

De här med lite strån, sten, hav och himmel är nog ändå mina favoriter.

Även om skuggor mellan träden är fint också…

Eller känslan man får när man ser hur skogen helt plötsligt blir hav.

Vackert.

Även när de sedan länge är döda är ekar fina.

Till slut var det dock dags att ge sig av hemåt och då hittade jag den här fina tisteln.

Nästan framme vid bilen hittade jag bevis för varför jag har så svårt för naturen.
SPINDLAR och deras NÄT

Tur att jag hittade nåt annat att fota direkt efter den synen.

PRECIS innan vi skulle gå ut ur naturreservatet så mötte vi de här snyggingarna.

Jag har så svårt att fotografera helsvarta djur, men jag fortsätter försöka.
(Svårt med fokus)

När vi kom hem till Granö igen gick jag runt och letade efter min pappa. Till slut hittade jag honom vid bryggan. Han var kaffesugen och vi gick tillsammans upp till hans hus för att koka kaffe och för att hämta de här två busungarna.

Nere vid bastun/bryggan hölls ett stort kafferep. Alla grannarna var samlade för att dricka kaffe efter att de jobbat hårt hela dagen. De har fyllt grus i hålen i vägen, fällt träd, röjt sly och städat för fulla muggar i området. Det luktade gott av eld lite här och var när de gjorde sig av med “skräpet”. Nu fick de “lön för mödan” och trevligt umgänge i solen!

Maja sprang runt på stranden efter att ha druckit sin saft.

Storebror Alexander och Lillasyster Maja.

Jag var lite orolig att Maja skulle tippa framåt när hon intog den där ställningen.
Det gick dock hur bra som helst. (Otippat.)

Visst ser man hur trevligt vi har?!

Den här lilla killen kom faktiskt gående helt ensam i morse. Han räckte upp sina händer och ville kramas och jag som gillar kramar kramade såklart tillbaks. Nu träffades vi igen och jag passade på att fotografera honom. Han var ju så himla söt och glad!! (Han är son till en av mina barndomsvänner som bott här på ön sen “urminnes tider” 🙂 )

GULLUNGE

Man måste inte ha en båttrailer eller bil för båtupptagning.
Inte om man har tillgång till fem starka män!

Nu är fikastunden över. Dags att gå hem!

Farfar är så busig och häller ut ungarna på uppfarten.

Vi har faktiskt gjort lite nytta idag också…

Per har jobbat i flera timmar på taket. Vi har ju alldeles för många tallar runt huset och de både skuggar och “smutsar” ner vårt tak vilket gör att mossan vill växa. Det får den inte!!

Själv har jag impregnerat Bubbels (båtens) kapell.

Nu är det mörkt ute och vi har korkat upp tjockvinet. Idag blir det kyckling, potatis och senapsås till middag och antagligen sätter vi snart igång brasan för att få rätt feeling. Det är inte direkt synd om oss idag 🙂

PS. Efter att Per hade läst detta blogginlägg så fick jag en bild på “behind the scenes” när jag tar bilder vid Linken. Tydligen hade jag intagit betydligt roligare poser, men den här var “visningsbar”. Jag bjuder på den då…. DS

Sista september

När man är på Blidö händer det nästan alltid någonting skoj. I alla fall om man är liten och hänger i farfars spår. Man får t.ex. vara med och elda.

Har man tur får man till och med se på när farfar sågar ner stora delar av det gamla körsbärsträdet.

Sen kan man ju alltid cykla upp och ner för backen eller gå en liten promenad till postlådorna.

Man kan busa också… På bilden nedanför har jag precis sagt ifrån till Maja som gång på gång gned sin fina jacka mot en smutsig båtkärra. Man kan verkligen se på henne hur hon inte alls vill sluta och tycker jag är lite smådum. Alexander visar mig sin fina tröja, men drar så mycket i den att hans pappa får säga ifrån. Busungar alltså! 🙂

Hur skoj Per hade på en skala mellan 1 och 10, vet jag faktiskt inte, men han satt i alla fall uppflugen på taket i flera timmar. Där borstade han rent takpanna för takpanna från mossa och annat skräp. Maja var mycket imponerad och sa att när hon blir stor ska hon minsann också klättra på en stege upp på taket!

Själv klippte jag gräset för kanske sista gången i år. Det är ju första oktober i morgon och det kan ju innebära att gräset inte växer så mycket mer, å andra sidan kan det ju bli tokvarmt och soligt och då åker väl klipparen fram igen. Vi får se.

Flugsvamp, goa ungar och bubbel

Idag var det dags för båtupptagning! Min bror Henrik följde med mig till Bromskär där vi tänkte ta upp Bubbel ur havet.

Vi väntade in Per, som kom med Bubbel, sjövägen. Henrik och jag hade dock roligt när vi tittade på alla andra som skulle ta upp sina båtar. Jisses, vad de höll på. Vi var många som tänkte ta upp båten idag, men till slut var det vår tur att backa ner trailern.

Vi gissade att vår jeep skulle kunna dra upp båten oavsett vilket “spår” vi valde, men valde ändå ett lite mer till vänster än de andra hade gjort före oss. (Många hade haft stora problem med att dra upp sina båtar…)

Per kom med båten, jag drog i en lina i fören, Henrik var redo på trailern och Per hade en lina i aktern. Gick som en dans. Sen var det bara att långsamt och fint dra upp hela ekipaget…

Väl uppe på land var flertalet båtägare avundsjuka på vår jeep och vi fick äntligen känna att det finns anledning till att äga just en sån 🙂 Vi spände fast Bubbel ordentligt innan vi drog oss hemåt..

Det är tampar både här och där innan man är klar…

Jag hoppade till slut in i baksätet på bilen och lät “karlarna” sitta i fram. Helt plötsligt ropade Per att det var en orm på vägen och tvärstannade. Jag hoppade ur bilen och drog fram kameran, men tyvärr var det här allt jag lyckades fånga på bild. Jag hann dock se att det var en huggorm. Per såg en idag. Per såg en igår. Är de ormtider nu igen?

Väl hemma igen sken solen och gjorde att jag nästan ångrade att vi tagit upp Bubbel…

Maja och Alexander tyckte det var riktigt roligt med båt på land, så vi roade dem i alla fall…

Jag älskar de här ungarna!

Det är ju inte klart bara för att Bubbel är på land. Nä, då ska det tvättas och grejas… Jag funderade dock på att sätta mig på bänken i solen och läsa en bok.

Det gjorde jag dock inte. Nä, istället gick jag in till Pappa och Kina och drack kaffe. (Det gjorde faktiskt Per och Henrik också.) Under fikastunden lyckades jag ta de här bilderna….

När fikat låg och mös i magen gick Per tillbaks till Bubbel och jag tog mig ut i skogen.

Jag är född på ön. Jag är Rospigg ända in i hjärteroten. Ändå är jag nästan lite rädd när jag går i skogen. Mest rädd är jag i och för sig för spindlarna. Träden är helt ok…

Det är ju ganska vackert…

När jag kom ut ur skogen och kom närmare vattnet så hittade jag den här farliga saken.

Jag hittade också 12 sekundmeter.

Jag har många fler bilder men vårt internet bråkar ordentligt med oss idag, så det får lov att sluta här. Istället för att sitta vid datorn tänker jag istället titta på Harry Potter, äta lammfilé med rotfruktsgratäng och rödvinsås och mysa med min make. Det låter väl inte helt fel?

Kram på er!

En helt vanlig söndag på ön

Jag är så himla less på att vara förkyld!! I morgon har jag dessutom en tandläkartid där jag förväntas sitta med munnen öppen i 50 minuter. Hur kul är det när man är tokförkyld och hostar och fräser? Jag ska ringa dem imorgon bitti och se om vi kan skjuta på besöket…

Det här är min dag om man bortser från alla näsdukar och nysningar:


Vi köpte ju virke på brädgår’n och självklart skulle det bli någonting…


Jag har märkt att Per nästan blir glad när jag ber honom bygga ihop något praktiskt…


Maja verkar också tycka att det är skojigt.


“Titta! En jätteliten skruv, Per! Ska du ha den?”


Det Per byggde var en liten “dölj-det-där-fula-vattenlås-röret” -grunka. Norrtälje Kommun vill ju dessutom att tomtnumret ska vara tydligt utpekat och jag gillar INTE skylten.


Det löste Per genom att bygga en liten uppochned-vänd låda som jag kanske kan ställa en kruka på? Det ser i alla fall inte lika fult ut…


Den kan man ju sitta på!


Helt plötsligt såg jag hur Alexander kom gående med ett vattenpass och någon underlig stålpryl i andra handen. Ska han också bygga nåt?


Nä, det visade sig att han och hans far (min kära lillebror Henrik) var i full färd med att knäcka till min altandörrs gångjärn. Hela dörren hänger nämligen snett. Alexander skulle självklart hjälpa till!


Det visade sig att det inte räckte med att knäcka till järnen på dörrkarmen utan helt plötsligt åkte hela dörren av och så knäcktes det lite järn även på den.


Hepp! Nu hänger den rakt!!!
Tack söta bror! Vad skulle vi göra utan dig??


Sen kunde ju inte jag låta bli att ta några små turer ut i det gröna. Det blir lätt så när solen skiner. Här ovan ser ni t.ex. att hösten – det är spindlarnas årstid! Hua!


Än så länge har lövträden kvar mestadelen av sina löv och mellan dem ser vi bokeh.


Minns ni flugsvampen jag tog bild på igår? Jisses!!! Den har växt massor bara över natten! Jag hoppas verkligen att alla som går förbi den här svampen låter den vara ifred, så att jag kan se hur den ser ut på torsdag kväll. Växer den i den här takten så lär den vara stor som ett hus då….


Jag har gått om ormbunkar hemma i Sollentuna, men även på landet växer de och frodas.


Blåbär från odlad buske.


Vackra små strån vid havet.


Hack Hack Hack Hack Hack


Sen kan jag så klart inte låta bli att ha en liten radda med bilder på gosungarna….


Busunge – det kan man se i blicken


MIA!!!
(Maja och Frida hade gått och letat efter mig när jag var ute på promenad.
Här hittar de mig!)


Här vill hon egentligen inte fotograferas, men hon ställer upp för min skull.
Hon kan verkligen det här med att modella!


Alexander tränar cykling.
Snart är det dags att höja upp stödhjulen säger hans ömma fader…


Varje gång Per satte igång sågen sprang Maja runt huset för att rädda sina öron från oljudet. Hon var sååå söt! “Vi måste gömma oss nu, Mia!”


Alexander är en så underbar storebror. Här har han lämnat sin egen cykel och hjälper Maja genom att putta hennes lilla trehjuling där hon tycker att det lutar för mycket.


Det jag tänker på när jag ser den här bilden är att Maja är lärd av sina kloka föräldrar att “cykel = hjälm på!” Så även för en trehjuling. Hon lär nog inte glömma hjälmen när hon blir stor.


Maja har pallat äpplen från farmor Kinas träd.


Underbara rödhåriga gosunge!

Det regnar idag….

Det är skitväder på ön (och på många andra ställen i Sverige om jag förstått det hela rätt) och att det är lågtryck det syns tydligt på de två stenarna som min morfar lämnade kvar vid strandkanten en gång på det tidiga 70-talet när han gjorde iordning båthamnen. De här stora stenarna brukar alltid stå till tjänst med att visa oss vattenläget. Sten på torra land=högtryck och lågt vatten. Sten helt dold av vatten=lågtryck och galet högt vatten. Idag är de dolda till lite mer än hälften vilket betyder att det måste vara en knapp halvmeter högre vatten än normalt. Dåligt väder alltså!

Jag gillar när man kan gå och sätta sig på den svarta stenen torrskodd.
Då är det fint väder!!

Solen har verkligen haft det tufft idag. Det gick bara inte för den att tränga igenom molnen. Även om vi på den här bilden faktiskt kan ana den där uppe i skyn.

Vattenringar

Utsikt mot Svartlöga

Per funderar på om det är dags att ta upp båten…

Ormbunkar i underbar höstskrud

Några av våra tallar har gula barr. Enligt vissa internetsidor är det ett tecken på en säker död. Enligt andra sidor på samma internet är det bara vissa tallars sätt att göra sig av med de barr som gjort sitt. I vår får vi svaret på vem som har rätt.

På förmiddagen åkte vi till Stämmarsunds Trä och köpte lite virke.
Här ska byggas!

På pappa och Kinas tomt växer den här härligt röda och farliga svampen.
Flugsvamp utan “flugor”…

De här bor på vår tomt!
Flugsvamp med gott om “flugor”.

 

Har det varit höst redan eller?

Jag tror jag har blivit lurad! Det blev ingen höst i år.

Det brukar ju ALLTID vara höst. Varenda jäkla år. Varför var det ingen i år? Är det någon av er som har fått två?

Jag gillar ju hösten.

Det är ju då man ska:

1. Fotograferas av sin fotokompis bland höströda löv. Det är då jag ser så där fantastiskt vacker och härlig ut som bara jag kan göra. Eller vänta…det är så jag brukar tro att det ska bli och så som min fotokompis brukar säga att jag ser ut… Jaja, det är en grej man ska göra på hösten i alla fall. Oavsett hur jag brukar se ut på bilderna.

2. Låtsas att man gått ut i skogen och plockat svamp precis som alla andra. Fast egentligen har jag velat gå ut i skogen, men inte vågat eftersom det är så många äckliga skräckinjagande spindlar där ute. De hänger liksom och väntar på att jag ska komma. Fast poängen är att man ska låtsas att man har gått i skogen, fast egentligen har man gått lite så där “nära” skogen. Eller man såg skogen från där man gick. Kanske strosade man lite så där längs med strandkanten? Ja, nåt sånt antagligen…

3. Umgås med hela familjen över ett parti yatzy efter att man gått på en bio som alla fyra tyckte var precis lika rolig och man tror att man är en sån där underbart sammansvetsad familj som inte alls har helt olika liv där barnen inte längre är barn utan faktiskt har helt egna liv och snart kommer att vara utflugna och bara komma och hälsa på när deras egna kylar är tomma.

4. Sitta på bryggan, titta ut över fjärden och småfrysa lite samtidigt som jag funderar på om det är för sent för årets sista dopp….Nämen, HJÄLP! När tog jag mitt sista dopp för i år? HJÄLP! Jag vet inte ens i vilken månad jag tog det. Oj. Det var ju inte så det skulle vara. Det sista doppet skulle jag såklart ta precis när jag suttit där och funderat, på hösten.

5. Mysa i soffan i pyjamas med alltför stora raggsockor och sippa ur en löjligt för stor tekopp samtidigt som man vet att man inte behöver göra någon nytta på hela dagen, men veta att man antagligen inte kommer att sitta still en sekund eftersom man kommer göra så mycket nytta. För att man vill.

6. Tända minst trettio levande ljus varenda kväll oavsett vilken veckodag det är och så bara sitta där och tindra med ögonen i kapp med de flackande ljusen och njuta av hur mysigt man har det hemma. Så där så att man känner att man är så där löjligt lyckligt lottad och att det nog är lite synd om alla andra som inte hinner njuta av ljus eftersom de antingen har för små barn, så det nog hade varit lite farligt med så många brinnande ljus eller för att de kanske har så många barn att de inte hinner tända dem. Barn har de i alla fall. De som inte hinner med alltså…

7. Knäppa tusentals höstbilder med den fina systemkameran bara för att det är så vackert utomhus så man kan faktiskt inte låta bli och sen få sitta i många timmar bara för att tömma kamerans alla hemligheter in i datorn så man kan få dela med sig av allt det vackra och så man har några bilder att sätta in i sin nästa fotobok. Hmm, när fotade jag senast?

8. Äta potatismos eftersom färskpotatisen är slut så nu är det faktiskt “okej” att äta potatismos igen.

9. Planera alla julklappar som man ska köpa så att alla man älskar ska bli så där jättesuperduperlyckliga. Helst ska man planera allt så tidigt och så bra så man känner att “här ska minsann inte stressas inför jul för jag är minsann ute i god tid”.

10. Bli trött på hösten för att det aldrig börjar snöa så man får skotta och göra fina vallar. Nämen jaha!! Den här har ju faktiskt hänt!! Varför börjar det inte snöa någon gång så det blir ljusare och fräschare och man får börja skotta? Det är bergis så det går när man köpt sig sin livs allra första snöslunga. Bergis mitt fel att det inte kommer någon snö.

Inget av det här har blivit av, förutom snöpunkten då rå, och nu får Woody vinterdäck imorgon och jag har tagit fram vinterjackan. Eller ja….okej, Per har tagit fram vinterjackan och hösten kom liksom aldrig hit till mig. Nästa år är det jag som tar hösten från någon av grannarna. Då ska jag ha två!!

Bara så ni vet.

Å nu så säger Per att imorgon ska jag få hemgjort potatismos. Det är inte höst, men det är potatismos!