Granö = Kalö
Det går liksom inte att kalla vår del av kobben för Granö längre. Alla granar har ju försvunnit. De flesta med naturens hjälp när Alfrida drog fram med orkanstyrkor och de andra med hjälp av maskiner när grannar inte längre vill ha risken det innebär att ha de höga träden kvar.
Det här inlägget är nog roligast för oss som vet exakt hur det har sett ut här så länge jag levat. Ni andra får tro mig när jag säger att det är STOR skillnad på NU och DÅ. Just idag tillåter jag mig att tycka att det suger och att det är skit, men imorgon är jag tillbaks igen och tänker att “ja,ja…det var kalhygge en gång där mitt hus står nu, så det ordnar sig nog”
Ni som hängt med vet ju att Mattias och Annalena köpte en rejäl bit av omgivningen och sedan högg ner varenda träd som fanns. Det var förra årets kalhygge. Det har vi faktiskt alltid tyckt var okej, även om det var en stor förändring och svårt att greppa.
Nu har våra närmsta grannar åt söder valt att hugga ner varenda träd de hade på den mark som inte var deras egen tomt (stor yta). Dessutom har våra närmsta grannar norrut samtidigt valt att ta bort nästan varenda träd på sin tomt. Det har alltså blivit ytterligare ett kalhygge i år.
Idag gick pappa, Per och jag ut för att titta på det. För mig och Per var det första gången vi såg det.
En stor del av träden togs bort eftersom Alfrida redan hade fällt dem. På grund av det finns det också otroligt många “rotvältor” på kalhygget. Det är också därför som vår fiber ligger på marken. Träden tog ju med sig kablarna när de föll….
En del stubbar är högre än vad man är van vid. Det handlar om att skördaren som var här och tog bort träden inte kunde ta av stammarna nere vid marknivå eftersom det “skvätt” upp sand och sten när trädet välte, så de måste skära högre upp för att inte behöva byta klinga/såg så himla ofta (de bytte dock väldigt ofta ändå vad jag förstår).
Här står jag på den ligga vägen som går från våra postlådor upp till vårt hur. Nu kan jag alltså se det nybyggda huset som Sjöblom bygger, Pettsons gäststuga, Pettsons hus och deras bod. De här kunde man inte ens ana när träden stod kvar.
Längs vägen ligger bevismaterialen…
Här står jag på Granövägen och tittar upp mot vårt område. Här kunde man inte se något annat än skog förut.
Här ser man återigen hur fibern ligger på marken. Det känns inte bra. Inte alls. Här står jag på Sjöbloms infart och tittar upp mot Anders och Jennys hus. Man ser Pappas och Kinas hus till vänster och till höger ser man det nybyggda huset som byggts på förra årets kalhygge. Det är väldigt konstigt att kunna se allt detta….
För er som undrar så ser man alltså våra postlådor längst ner till höger. Till vänster om vägen brukade det finnas skog.
Den ligger dock i hög nu.
Jag hoppas Telia hänger upp fibern snart
När vi fått nog av kalhygget runt mitt hus, så gick vi upp till högsta punkten på området. Där finns den gemensamhetsmark som Pappa, Kina och hela deras område äger tillsammans. Här tog stormen hundratals träd. Nu har skördaren tagit bort dem. Här är det otroligt tydligt att rotvältorna gjort att stubbarna blir långa….
Det blev cirka hundra kubmeter stock och ungefär lika mycket grenar. De senare ligger längs med stigen ner till badet.
I vanliga fall skulle jag tycka att många av de här “grenarna” skulle bli ved, men när man har mer än nog, så är det ingen som orkar tänka tanken. Det här blir flis.
Nu har vi gått ner till “Erlandssons strand” och kikar på förödelsen upp för kullen. Den blå presenningen ligger över pumphuset som behöver nytt tak efter Alfrida. Man kan säga att grannen där längst upp fått bättre sjöutsikt. Här där jag tar bilden kunde man inte ens ana dessa två hus tidigare.
När hundratals träd försvinner, så blir det glest…..
Inte vackert.
Där de stora maskinerna dragit fram blir det inte vackert. Inte torrt heller.
Men man ser himlen…
Vissa rotvältor är större än ändra. Den här MÅSTE läggas ner, annars kommer barn att leka här och det förstår man ju att det inte är säkert…
Allt löser sig, men som jag sa i början. Idag lider jag!
Fast på nästan varenda bild är det fler granar än andra träd… så Granö kanske fortfarande stämmer.
Det är faktiskt sjukt få granar kvar. Det är mest tallar, björk, sälg och hassel kvar. Men självklart finns det gran också. Det är bara verkligen inte som förut. Den skog som höggs ner förra året, blir nog fin igen eftersom den ska bli hustomter, gräsmatta, häckar osv, men det som fälldes nu kommer ju inte att tas om hand, så det känns jobbigare. Det kommer fortsätta vara stock och sten, gren och fällen. Inte riktigt lika fridfullt.
Mitt deppardygn är dock över så nu ska jag försöka skita i det och gå vidare.