Att vakna ute i skärgården är alltid härligt. Det spelar ingen roll om det är mulet, soligt, varmt eller kallt. Det är liksom alltid mysig här. Idag var inget undantag.
Vi började med att tvätta båten. Jag tog tag i det klisteraktiga svarta gegget som av någon anledning skapats på relingen där fendrarna har hängt och gnuggat mot båten hela sommaren. Jag fick till slut bort det med T-röd. Per tvättade den envisa vattenlinjen som i år, precis som alla andra år, var lite missfärgad. När det började bli tråkigt gick jag och fotograferade. Per fick stanna och fortsätta tvätta båt…..
Jag tittade på de gula löven.
Jag tittade på allt vackert jag kunde hitta. Här står jag inne i vassruggen och tittar ut mot havet. Visst är det fint?
En död liten blomma är också vackert
Jag gick där längs med strandlinjen och mös. Jag borde nog ha haft dåligt samvete eftersom jag lämnat Per hemma med båttvätt, men han är väldigt bra på att låta mig ha min lugna stund med kameran och ger mig aldrig dåligt samvete för att jag njuter som mest när jag ser livet genom en kameralins.
Trots att det var förmiddag så ser bilderna nästan ut som kväll. Ljuset var helt klart “annorlunda” idag.
Jag gick upp från vattnet och fortsatte på skogsstigen mot hamnen
Efter en liten stund gick jag dock ner mot vattnet igen. Hur skulle jag kunna låta bli?
När jag tittar på de här bilderna så njuter jag. Jag tycker verkligen om havet bakom vassen. Jag kan inte välja EN bild att visa er. Det blir flera stycken…
Titta hur vattnet beter sig precis där strået kommer upp genom ytan. Underbart!
Man kan inte tro att klockan är elva på förmiddagen…
Att det är höst syns tydligt på sandstranden. Överallt ligger löv och barr och täcker sandkornen. Det lär bli ännu värre när höststormarna kommer…
Någon har dragit upp badstegen och lagt den att torka på bryggan. Det är ett hösttecken..
Till slut slet jag mig från vattnet och fortsatte varvet runt. Varvet som tidigare innebar en härlig promenad genom en lummig välskött skog, som senare blev lite mindre välskött, men som ändå var en härlig skog med en bra promenadstig.
Nu är det ett kalhygge. Framtiden är här. Snart står det fem hus här. Ett är redan på plats och ett kommer att ha sin byggstart om några veckor. Det blir nog bra det här också. Det är bara just nu som det faktiskt ser eländigt ut.
När båten var ren och jag hade fotograferat klart gick vi runt på baksidan av huset. Grannen som har tomten åt det hållet har fällt nästan alla sina träd (de ska bygga ett hus) och det gör att våra träd har mindre skydd för vinden än de haft förut. Vi är lite oroliga att några ska ramla nu i stormarna (som vi väntar ska komma som de alltid gör på hösten). Ett av träden var trasigt nere vid marken och cirka sex meter upp på stammen såg den ut som på bilden nedanför. Vi bestämde därför, tillsammans med pappa, att fälla trädet kontrollerat, innan det fäller sig själv.
Pappa guidade Per i hur snitten skulle läggas med motorsågen och “vips” låg trädet ner. Det var precis så ruttet som vi befarade… Se bilden nedan. Bra att vi fällde det!
