Jag är mycket dålig på att vara ensam. Jag lider liksom varje minut. Det är patetiskt och jag vet om det. Jag försökte därför göra det bästa av situationen i morse och ignorerade den gnagande rastlösheten, klädde på mig, tog med mig kameran och gick ut på långpromenad i solskenet.
Så fort jag kom utomhus såg jag hur våren kommer längre och längre fram… Här är det knoppar som brister…
Jag satte kurs mot Edsvikens vatten och mitt i Landsnora pep det hysteriskt i en häck. Jag stannade för att se vad det var som lät och där inne satt små små fåglar. Ser ni den jag fångade på bild?
När jag stod på badberget som ligger fyrahundra meter från oss så såg jag att det var fullt med folk ute på isen.
Solen sken väldigt starkt och jag var mycket glad för mina fina Polaroidglasögon.
Nere vid strandkanten smällde det om isen och jag kände inte riktigt för att gå ut på den. Det lät inte riktigt säkert…
Det var ju dock massvis med folk där ute….
…så till slut gick jag också ut på den. Jag kunde dock inte gå på den plogade banan för den var superhal. Perfekt för skridskoåkare kan man tänka!
Jag hoppade ibland till av skräck när jag hörde isen skrika och vråla. Det här var helt klart sista gången jag gick ut på isen! Jag lovar!
Jag var mycket glad när jag kom över till andra sidan. Jag gick inte ens ända in till stranden utan hoppade upp på en av bryggorna 🙂
Vid sportarenan, Sollentunavallen, kunde man se att det skapas en del snö där inne i Hockeyrinken som de måste göra sig av med. Tydligen blev det här bland träden.
Det syns ju inte på bild, men OJ vad den här helikoptern lät!
Vid Edsbergs Slott simmade som vanligt fåglarna i väntan på bröd.
Jag satt där i solen en stund och studerade fåglarna och det ser ganska kallt ut…
Till slut var jag tillbaks på “min” sida av Edsviken igen. Tycker lite synd om de på andra sidan som alltid har skugga…
Tack för idag solen!!! Du är ett underbart sällskap!
Åååh, jag kan verkligen sakna mina ensamma heldagar jag hade innan barn och man emellanåt. Vilken lyx det skulle vara att få det nu! Men jag skulle bara bilja ha en dag då och då, Peter och Mattis vill jag inte byta mot något!
Ja, du och många andra är så mycket bättre på att vara ensamma, eller själva, än vad jag är…. Jag saknar min man VÄLDIGT mycket när han är borta. Det går liksom inte att se förbi.
Åker hem strax!
Lovely!