Vaknade upp på ön till ytterligare en strålande vacker dag! Började med att ställa om alla klockor i huset. Jag vet nämligen hur förvirrad jag blir om jag ser en klocka som visar fel tid. “Vad är klockan egentligen?” Alltså ställdes de om bums!
Efter att ha packat in alla mina prylar i bilen gick jag ner mot stranden. Precis som igår var himlen verkligen knallblå. Istället för att visa er detta med den traditionsenliga vyn över havet så pekade jag kameran uppåt. Så här blått var det!!
Sen pekade jag den neråt 🙂
På vägen upp från vattnet fastnade jag en stund vid ormbunkarna.
Det syntes hur kallt det var och jag gillade det…
Så jag fotograferade frosten en stund!
Jag sa hejdå till alla hemma hos Pappa och Kina och sen åkte jag in mot stan. På vägen stannade jag till en stund hos min syster. Hon visade mig in i huset och där frågade vi den här lilla katten om hon kunde låta oss se hennes avkommor. Hennes hängande mage beror nämligen på att hon fick tre ungar för fyra dagar sen.
Yngsta barnet i huset visade gladeligen upp ungarna.
Hur söta är kattungar när de inte ens kan öppna ögonen?
SUPERSÖTA
Hjärtat brister en aning och man vill absolut ha en egen kattunge.
Tre kattungar: En helsvart, en svart med vita tecken och en spräcklig.
De kan inte öppna ögonen eller dra in klorna, men de kan hasa sig fram.
Efter en stund ville kattmamman ta det lite lugnt och bjuda på lunch.
Efter matningen fick jag en liten chans till fotografering igen.
SÖT!
När den här lilla somnade och la sig på rygg så var det svårt att slita sig ifrån lådan.
Till slut gick vi i alla fall ut i hallen och där tänkte jag att om jag var så där fräsch, som min tyvärr lite sjuka lillasyster var idag, då skulle jag nog välja att vara sjuk lite då och då. Snacka om fin färg och fräsch lyster på den tjejen!
Vill ni ha en liten kattunge så hör av er!
Nu är de bara fyra dagar gamla,
så först ska de äta lite mammamjölk och uppfostras,
men sen så kan de klara sig själva!
Vilken tur att jag har en syster som tar så fina fotografier!
Då kan man lättare minnas sedan hur söta kattungarna verkligen var när de var som allra minst!
Jag tar jättegärna ett par av de här fotona på mms till min telefon också…
Kram!
🙂
Tur som en tok 🙂 Fniss! Fast du har verkligen rätt, man minns sååå bra via bilder!!
Jag har mailat bilderna till dig i sin fulla härlighet. Här på bloggen ligger de ju bara med några få pixlar för att inte ta upp för mycket plats på min stackars blogg 🙂
Själv är jag bara förkyld, men skrämde mig själv när jag gick förbi en spegel… tyvärr inte så där fräsch alls
Matilda, det är så där det brukar vara tyvärr. Det var därför jag var så fascinerad över syrrans utseende. Fräsch som en nyponros trots feber. Tänk om man hade såna gener! Eller vänta….det har jag ju. Hmm….
Men vad gullig den är som ligger och sover på rygg!
Och tack snälla du, jag tycker också att hon är jättesöt (men det tycker väl alla mammor om sina bebisar). Och det skadar ju inte att vara söt både utanpå och inuti 😉
Kram
Såå söta! jag är ju ingen kattmänniska egentligen men är så förtjust i min
nyfunna fina Ragdoll. Han är ju lite mer som en hund och det kanske är
därför vi kommer så bra överens 🙂
ps. jag fick just upp varningen: “Du postar kommentarer alltför snabbt. Sänk farten!” haha
Snabb som en vessla alltså?! FNISS
Jag är allergisk mot katter så jag ska egentligen inte vara nära dem, men man kan nästan inte låta bli. Jag vet inte om jag är en kattmänniska…. Tror jag har vant mig av med djur eftersom hela familjen är så himla allergiska mot allt som är sött och kramigt…
(Jag ska ladda med mycket medicin innan jag hälsar på dig! Vilket inte är alltför långt bort.)
KRAM