I morse gick det fort där hemma för sonen. Han hade försovit sig och gjorde sig klar i blixtens hastighet. När han var klar skjutsade jag, fast jag själv blev sen, honom till första föreläsningen på KTH för dagen. På vägen till jobbet behövde jag inte svänga en enda gång. Detta eftersom jag åkte på gatan där den här kyrkan ståtar bredvid ful och långdragen byggplats.
På vägen hem blev det också mer “bil” än det brukar bli. Poliser, bärgningsbilar och ambulanser i kombo med rusningstrafik och bil med motorstopp var anledningen till det. Det är lite skrämmande att se hur folk trängs i tron att de ska komma fram snabbare om de ställer sig i vägen för andra. Själv var jag glad när jag stod still. Detta eftersom min bil skriker när den rullar. Nåt med bromsarna. Service är bokad och tills det blir dags för den så får Woody nog stå hemma. Trist!
Nu sitter jag på pizzerian och väntar på den för familjen Hertz sällan förekommande middagen som inte tillagats av Per. Idag blir det italienskt 🙂
