Som jag skrev i förra inlägget så har jag haft en fantastisk dag idag! Igen! Tre stycken bra dagar på raken känns nästan för bra för att vara sant!
Idag umgicks jag först litegrann med mina syskonbarn och deras mor. Sedan åkte jag och Per ut på havet. Vi försökte få kontakt med Pers pappa som är i Sverige på sommarbesök. Han bor ju i Bangladesh, men är alltså “hemma” just nu. Vi trodde att han kanske var på Möja och hade tänkt åka dit, men vi fick inte tag på honom, så vi åkte till vår favoritö istället.
När vi såg hur molnen började bli mörka och hörde åskan mullra över fastlandet funderade vi på om vi skulle få dåligt väder. Där vi satt var det ju underbart varmt och soligt, men vi såg som sagt blixtarna längre in över land. När det kändes som att ovädret kom lite för nära så tog vi oss ännu längre ut i skärgården. Denna gång åkte vi till den högsta ön vi har här ute i den norra skärgården. Om det skulle komma oväder så tänkte vi att blixtarna skulle ta ön istället för vår lilla båt “Bubbel”.
Det kom aldrig något oväder. Vi satt istället och blev riktigt varma i solen. Till slut var vi så varma och ovädret så färdigbullrat att vi åkte hem för att slappa på tomten. I och för sig slappade jag inte så mycket utan klippte istället hela tomtens gräs, men mysigt var det. Jag gillar att jag kan röra mig så pass att jag kunde göra det. Det var länge sen jag kunde röra mig alls känns det som!
Nu undrar ni säkert var bildbevisen är. Kan det vara så? Jag tänkte att eftersom jag har så många bilder att till och med jag blir trött på dem, så tar jag dem här på slutet. Då kan ni välja att sluta skrolla nu om ni vill 🙂
Här kommer bilderna:
Ön vi åkte till har självklart många ställen där man kan lägga till. Vårt favoritställe var tyvärr upptaget av en annan båt och eftersom vi har motorbåt som ingår det i uppfostran att inte lägga sig bredvid. (Har man segelbåt SKA man dock lägga sig bredvid. Precis bredvid.) Vi fick därför lägga oss på ett annat ställe där klipporna är MYCKET flacka. Det är alltså mycket svårt att komma till med båten.
Det har dock andra båtägare före oss insett och därför varit snälla att markera det enda stället som går att lägga till på med en stor sten. Tack!
Ön är ju favoriten så självklart är den vacker!
Jag gick runt lite och fotograferade på norrsidan…
…medan Per gick och fotograferade på södersidan.
Jag är så stolt! Han har börjat fota sig själv som en riktig bloggare. Snart kommer ni kanske att kunna börja läsa en till Hertzblogg?
Än så länge finns dock bara min!
Då och då var jag tvungen att gå och doppa mig i havet (trots kiropraktorns regel om att jag inte får bli kall om höfterna) för att inte bli för varm, men sen kunde jag fortsätta fotografera.
Efter några timmar såg vi dock hur ovädret mullrade in över fastlandet. Skulle det komma till oss månne? Till slut var vi lite oroliga att det skulle göra det och när vi sett lite för många blixtar på håll och hört lite för många åskskrällar så tänkte vi nog att det var dags att röra sig bort från den flacka ön.
Vi åkte därför till den högsta ö som finns här ute. Om blixten skulle slå ner så skulle den ta berget och inte båten tänkte vi…
På bilden kan man inte riktigt se hur hög ön faktiskt är, men den är hög!
Det visade sig att vi aldrig skulle få något dåligt väder så vi började gå runt lite på ön för att utforska. Som så ofta så hittade vi något som vi inte förstod oss på. Här hittade vi en kritvit fyrkant målad på berget. (Det var likadant på Svenska högarna häromdagen. Där hittade vi en ingjuten stålplupp i berget som jag i och för sig inte visade er, men som jag självklart har bild på.) Vad är alla de här prylarna för nåt?
På vägen tillbaks till båten fick jag syn på Bubbel genom lövverket och var tvungen att fyra av en bild.
När vi spelat lite Yatzy, insett att Per inte kunde ta mer sol på huden och druckit lite hemgjord flädersaft (Tack Kina!) så var det dags att åka hemåt igen. Dags att ta sig ombord!
Hemma vid bryggan såg vi beviset för hur grunt det är hemma i vår hemmahamn. Segelbåten som min lillebror Henrik varit ute och seglat med i veckan hade varit tvungen att lägga sig på svaj cirka 50 meter utanför bryggan. Detta eftersom hamnet absolut inte klarar en båt som går 1,70 djupt. (Fördelen med grunt vatten är i och för sig att det är jättekul att bada.)
Tack för idag! Imorgon blir det kalas. Fem gånger om! Häng med då!