På ett sätt så hatar jag verkligen våren. Jag lider mig alltid igenom mars, april och maj och börjar inte känna av livet och glädjen förrän framåt midsommar. Det beror såklart på den där djävelusiska pollenallergin som måste komma från någon illasinnad makt som vill mig illa.
Pollenallergi – Oj, vad det är jobbigt! Al och Alm har jag redan genomlidit. Det var så jobbigt att läkaren bytte ut mina vanliga ögondroppar mot en hemsk ny sort. Hemsk på det sättet att den svider infernaliskt i ögonen en minut efter att jag droppat i dem, men bra på det sättet att jag åtminstone kan öppna ögonen och gå till jobbet som vanligt när jag använder dem.
Nu är det alltså dags för Björkpollen…
Jag äter piller, puffar med spray i näsan, droppar elaka droppar i ögonen. Ändå snorar och nyser jag. Ändå rinner ögonen konstant så att ögonvitorna är röda av sveda och så att huden kring ögonen är öm, tunn och nästan genomskinlig. Huden kanske rinner bort med tårarna? Nästa år ska jag slåss för en spruta. Den har alltid hjälpt förr om åren. Jag ska slåss för den…
Tre veckor. Så länge tror man att björken ”beter” sig. Tre veckor.
Kämpa MIA!! Kämpa!!