LÖRDAG

Jag skulle, som Gärdestad, kunna skriva:

Steg upp på morgonen,
innan din dag var riktigt vaken.
Woowow vilken härlig dag!!!

Fast det är klart…då skulle jag ljuga med ungefär hälften av texten, för jag gick faktiskt inte upp förrän klockan var över halv tio. Det blir så där lång sömn ibland när man envisas med att vara uppe halva natten och titta på film som min svägerska så snällt lånat ut till oss. “En härlig dag”-delen var dock sann!!

Det är ju t.ex. väldigt härligt att det var så fint väder,
så att vi kunde börja dagen med en snabb promenad i solskenet!

Längs med vägen (som inte såg ut som på den sista delen av promenaden som du ser här på bilden där vi går på “stora vägen”) så såg vi blåsippor!

Sen fick vi äta en god frukost som avslutades med en kopp kaffe latte utomhus i solen.

Underbart blå himmel gör att man tittar uppåt mer än vanligt.
När man gör det så ser man att man inte är ensam.
Långt där uppe sitter det nog MÅNGA människor på väg…

Där uppe sitter kanske inte så många, och inte är de speciellt högt upp heller, men blått det är det!

När Per klädde på sig för att gå och vårfixa med båten, så gick jag ut med kameran på magen. Vi brukar ju dela upp sysslorna på det sättet 🙂 I vår “trädgård” (det är mest skog och det som får lust att växa på ytorna eftersom man då slipper ta hand om kvadratmetrarna) hittade jag de här blommorna och började fundera på hur de kommit dit. Har jag typ haft en påsklilja i kruka och när den dött satt ner den i marken? Jag vet inte. Där står den nu i alla fall.

Jag ville ut på huggormsjakt så jag gick stigen ner till havet. Jag såg ingen huggorm idag, men jag såg och hörde vinden och vågorna.

Bryggan är fortfarande en blek skugga av sig själv och det ser ut som att vi får ta och utföra premiärdoppet från land istället för från badbryggan. Det funkar det med!

Hemma på tomten gick jag runt och kikade lite och insåg att nästa kopp kaffe kanske ska intas på någon av våra utplacerade bänkar? Ja, jag tror nästan det!

Helt plötsligt stannade en liten bil på grusvägen och ur hoppade en energisk tjej. Där stod Anita och hon strålade (som vanligt) av glädje och gav mig den här fina blomman som tack för hjälpen för en jacka vi tog med oss hem från ön för ett tag sen. Snällt va? Jag blev jätteglad och nu står den här och förgyller mitt bord. (Anita och hennes Per lovade dessutom att hojta så fort deras huggormsfamilj kommer fram och visar sig. Då kanske det blir ett fotograferingstillfälle ändå. Vi får se!)

Det är svårt att inte bli glad när man får blommor!

Vilken härlig dag!!!