Tröttmössan

Det är synd om min hjärna. Den måste tänka. Nästan hela tiden. Det är inte lätt. Ovant kanske.

Jag är hur som helst mycket sliten efter den här veckans kämpande. Det är konstigt hur trött man kan vara av att sitta helt still på en stol framför en bildskärm.

Jag sitter på jobbet och när jag tittar ut så är det helt och totalt kolsvart. Lokalen är helt tom, sånär som på den vakt som går omkring och skramlar med sin nyckelknippa. Han ska väl kolla att det inte sitter några tjuvar i hörnen här på kontoret. Här sitter dock bara jag. Jag är ingen tjuv. Bara trött.

Hjärnan kan inte tänka längre, så jag går hem. Äta. Sova. Ja, så får det bli.

GODNATT

2 reaktioner till “Tröttmössan”

  1. Kom att tänka på en gång när jag satt sådär ensam kvar och jobbade. Hade hög musik på radion. Vände mig om och stod öga mot öga med vakten som kommit in utan att jag hört det. Jag hoppade till och skrek. Riktigt högt och riktigt riktigt länge. Rakt i ansiktet på honom, på nära håll.
    När jag sedan en annan kväll jobbade över skulle jag gå och äta med en kollega i ett annat hus. Jag satte då upp en lapp på dörren om att jag snart var tillbaka, så att vakten skulle veta varför alla lampor var tända, grinden olåst osv. När jag kom tillbaka hade vakten varit där och skrivit dit “Synd att vi missade dig. Hade varit kul att skrämma dig igen.”

Kommentarer inaktiverade.