Tröst

Jag köpte 60 stycken påskliljor idag. För att trösta mig själv. Just nu ser de inte så mycket ut för världen, men de kommer sprida precis den glädje jag behöver. Tids nog. Jag lovar!!

Varför jag behövde trösta mig? Tack för att du frågar…

Jag var hos tandläkaren idag igen. Det var dags att fortsätta på den krångliga rotfyllningen som enligt kvittot heter “komplicerad kanallokalisation + upprensning, rotfyllning”. Så heter det när nervkanalerna i tänderna ser ut som lockar med hullingar 🙁

Det var dock inte där jag behövde tröst. Att jag har krångliga tänder, det vet jag. Tröstbehovet kom först när titanborren som tandläkaren manuellt förde upp och ner genom nervkanalen gick sönder och fastnade längst ner inne i tanden.

Nu har jag alltså en titanbit inuti tanden och dessutom en risk för att lagningen inte blir bra och att jag får framtida problem. Enligt tandläkaren ska detta gå på någon form av “tandvårdsförsäkring” så jag kommer “inte att få någon högre kostnad om tanden krånglar genom livet”. Han kunde inte fortsätta lagningen utan nu ska det gå en månad där de hoppas på att tanden fixar sig. Då blir det kontroll och beroende på hur det gått så kanske man fortsätter lagningen. Bilder på min tand ska också skickas till någon form av specialist så min tandläkare kan få expertutlåtande.

Suck

Det kan ha varit här någonstans, eller kanske när det drogs 3200 kronor från mitt konto som en delbetalning, som tröstbehovet verkligen skrek inom mig…