Fönsterputssöndag

Idag gav jag mig i kast med att putsa fönstren i Vitsippan. Det har “varit dags” länge nu, men jag har inte haft ro att prioritera det. Det har alltid funnits något vackert att titta på, någon trevlig att prata med eller nåt annat intressant att lägga tiden på. Idag var dock Per instängd i båthuset för att vinterkonservera motorn på Bubbel och regnet hängde i luften, så jag tog äntligen tag i det! Här skulle det putsas så det stod härliga till! Det syns kanske inte här, men fönstren var verkligen superskitiga.

Att det skulle ta sån tid det visste jag väl egentligen, men någon timme in i putsningen blev jag ändå förvånad. Man ska ta bort spröjsen och ta bort alla löv och barr och sen ska det putsas och fejas. När man sen tycker att man är klar så måste man torka av spröjsen och sätta dit dem igen. Med så många fönster som Vitsippan har, så är det ett heldagsprojekt!

Jag putsade därför bara fönstren i storstugan. Sovrummen och badrummet får vänta till en annan regnig/gråtrist helg.

Idag var det dags igen. För mig att skänka pengar alltså. Jag vet verkligen inte hur det kommer sig, men av någon anledning ger jag pengar till Hörselskadades förening. Varenda år. Jag har ingen anledning att ge just den föreningen pengar, men nu ringde de och berättade att de tänker skicka ett inbetalningskort igen… Varje år tänker jag att jag borde ge de pengarna till något som känns närmare “mig”, men jag har svårt att göra dem ledsna. Kanske någon med hörselproblem blir glad?

Per och jag har ont i våra ryggar. Det är inte så kul. Det är inte så illa så att vi gråter heller, men det som sagt inte så kul. Per har en riktig anledning. Han jobbade hårt med båten och lyfte något och så sa det knak eller nåt sånt. Min rygg tycker nog bara synd om Per och sympativärker. Man kanske skulle börja träna igen? Tills dess tar jag fram min vetepåse som jag fick från mina kollegor och värmer det onda. Per löser problemet med att lägga sig på vår dundersköna (och tjocka) matta framför tv’n för att titta på Formel 1.

Jag har inte hjärta att säga att han måste byta kanal (han har ju så ont) så jag lider mig igenom ljudet. Örrrrrrrn, Örrrrrrn, Örrrrrrn. Runt runt runt runt. Hur sjutton kan det där vara kul???

Har ni förresten ställt om klockorna??