Månad: oktober 2010

Förutsägbar rubrik : SNÖ

Jorå, jag inser.

Jag fattar att hälften av alla svenska blogginlägg idag kommer att handla om snö.
Fast vad är fel med att vara lite normal?

Alltså:

Döm om min förvåning när jag, trots alla väderleksrapporter, såg snöfall utanför fönstret när jag vaknade.

Jag funderade en stund på att gå ner i källaren och hämta vinterjackan eftersom snö = kyla.
Nu blev det inte så för jag tänkte att snön lär försvinna och så blir det vanlig höst igen.
När jag en timme senare gick till jobbet så var den dock fortfarande kvar  🙂

När jag kom till jobbet så pryddes Karlbergs tak av ett lite vitt puder och träden var frostiga.
Jag kanske borde ha hämtat jackan ändå….?

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Idag fick jag besked från läkaren. Jag är frisk som en nötkärna.
Inget fel på vare sig njurar, lever eller sköldkörtel.
Inte har jag sockersjuka eller borrelia heller.
Alla blodvärden var faktiskt riktigt riktigt bra.
Läkaren gratulerade mig till de fantastiska värdena och där satt jag som ett fån.
Jaha, vad är det då som gör mig så trött??
Det är klart att jag är glad över att vara frisk, misstolka mig inte.
Jag vet bara inte vad jag ska göra åt tröttheten som nästan tar musten ur mig.

Min lösning fick bli att planera in en hel helg i Vitsippan på Blidö.
Där jag ska, endast iklädd pyjamas (jag kan variera färgen på den om jag vill skoja till det) ta det så lugnt jag bara kan.
Det MÅSTE ju göra läget liiiiite bättre.

Sagt och gjort. Jag åkte till ön!

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

På vägen ut till ön passerade vi (förutom ambulanser, brandbilar, bärgare och bilar i diket) min mamma i Norrtälje och McDonalds i samma stad. Deras kycklingsallad mättar en hungrig mage, men det är inte så mycket mer än det egentligen, va? På vägen ut från Norrtälje fascinerades vi över hur mycket snö det fallit.
 

När vi kommit så långt som till vår egen lilla Granöväg på Blidö så var det verkligen helvitt.

Fritidshuset Vitsippan gjorde verkligen skäl för namnet VITsippan. Är det oktober?

Nu sitter vi här inne i huset och hör brasan spraka. Utanför är det massvis med snö och jag funderar på var vår snöskyffel befinner sig. Jag satsar mina pengar på att den ligger på vinden. Per lägger inte riktigt lika mycket energi på den frågan. Detta eftersom det visat sig att båda presenningarna, som ska hjälpa Gurgela (vår båt) att hålla sig torr och varm under vintern, helt plötsligt fått för sig att flytta på sig.
Det blir nog till att fixa det imorgon….

Men nu:
Tjockvin och pyjamas. Jag är ju, ja just precis, trött!

🙂

Slitage utan dess like

Kan det vara så att bara för att jag vet att mina provsvar snart kommer att berätta för mig om jag har
någon brist eller någon sjukdom(vilket jag verkligen inte hoppas), så känner jag mig ännu tröttare? Idag har jag i alla fall fått kämpa hårt mot den där tunga tröttheten. Efter lunch trodde jag knappt att det var sant. Jag drack t.om. kaffe i hopp om att det skulle få mig att piggna till. Som tur var har jag haft fullt upp med uppgifter jag inte kunde någonting om. Jag var tvungen att fokusera hela tiden. Nu ligger jag dock utslagen i soffan och kommer som vanligt att gå och lägga mig tidigt. Det gör ju alltid nytta med sömn.
Om inte annat så för skönheten 🙂

 


Idag har min dotter lyckats förstöra sin FEMTE mobiltelefon. Hon fick den första för cirka fem år sen, så det är alltså en om året som hon förbrukat. Jag tror jag blir galen. Nu ska man som förälder väga “fördelen av att alltid kunna få tag på henne och veta att hon kan få tag på oss” mot “den läxa man också vill ge henne genom att inte ge henne någon ny telefon utan låta henne förstå värdet av pengar och material”.
Vilken sida vinner den fajten? Jo, vi vet vilken sida det blir MEN det vet inte hon ännu…

 


På tal om telefoner så har ju jag numera en iPhone. Jag är inte helt inkörd i alla dess funktioner (kan man bli det?) men jag gillar den verkligen! Idag försökte Per och Marcus att hitta ett fint/roligt skal till den när de ändå var på Webhallen. Vi vill ju inte att jag ska göra “en Emma” så jag måste ju göra vad jag kan för att skydda den. Jag har dock fått låna ett skal, så jag klarar några dagar till, men snart måste jag hitta ett fint. Vad sägs om ett bling-bling-skal?

Uschlig dag med ett stänk av regn

Hur gör man nu då?
När dagen varit helt “superusch”, men man inte hade tänkt sig att dela med sig av sån svart gegga??

Jaha, man letar efter halmstrån?
Dåså, här kommer mina små positiva bitar från dagen:

  • Jag gick ner fyra hekto den här veckan, trots att jag under veckan ätit en STOR bit chokladtårta och varit på chokladfestival.
  • På lunchen var jag och Åsa på Raw på Rörstrandsgatan. Vi hade trevligt och åt en god sushilunch.
  • En tjej på jobbet välkomnade mig, med stort leende och glada ord, till iPhonevärlden. Hon förstod min glädje utan att jag ens försökte förklara. (Hon har en själv, såklart!)
  • Jag missade inte pendeltåget på vägen hem från jobbet utan hann med fint. Fick dessutom sitta ner på tåget.
  • Vid vår dörr köpte Emma två buntar med tulpaner till mig. “Eftersom du tycker om såna, mamma!
  • Per står och lagar, precis som alltid, god och nyttig middagsmat fast det är en mörk och regnig tisdag. Detta medan jag slappar = bloggar.

There is always a silver lining?

En epok är över?

Måndag igen!

I morse tränade jag antagligen mitt sista pass hos (och med) Dimman. Det kändes riktigt tungt att gå därifrån och lämna den där glada och peppande greken bakom mig. Han log när han såg min sorg, som syntes som små blänk i mina ögon, och sa “- Det kommer att gå fint det här Maria. Du kan ringa mig när som helst om det blir några problem!” Så nu är det alltså upp till mig att träna på gymet uppe i Edsberg två gånger i veckan och visa att jag lärt mig hur man tar hand om ett skadat knä på allra bästa vis! Det känns just nu väldigt svårt, men om jag tänker på kryckor, värktabletter och den knäprotes som blir nästa steg om jag inte tränar, så borde jag väl kunna hitta motivationen? Imorgon är det dags för första träningspasset utan Dimman. Då har de nämligen provträningen på gymet och då tar de också emot nya träningsdårar.

För att fylla dagen med inte bara en “vårdare” (i form av en sjukgymnast) så gick jag idag också till min läkare. Där förklarade jag hur trött jag känner mig. Detta trots sömn och vila. Den oro jag hade känt över att vara så fånig att jag går till doktorn med symptomen “jag är trött”, försvann så fort jag berättat klart. Då blev jag nämligen bombarderad med frågor om alla möjliga privata saker. När han hade klämt och känt, lyssnat och haft sig, så skickade han iväg mig för provtagning. Blodet de tappade ur mig ska tydligen visa om jag har något problem med njurar eller lever, om sköldkörteln strular eller om jag har sockersjuka. Dessutom ska det “allmänna blodstatusprovet” visa alla möjliga och omöjliga andra värden som kan vara boven i dramat. Nu är det bara att vänta tills i slutet av veckan… Är det något fel på mig eller behöver jag bara sova lite mer?

Ikväll har jag suttit och försökt få igång en smart telefon istället för den dumma (?) jag haft förut. Det har varit ett roligt äventyr och nu ser jag fram emot kvällens sudoku som jag inte kommer behöva penna till för att lösa 🙂 Vilka appar rekommenderar ni? Jag är ju värsta oskulden i den här världen och vet ju inte riktigt vad som är “måste”. Hittills har jag fått ett tips. Den appen har jag nu!

Nu är det nog Sudokudags va??

PUSS och KRAM

Märy

50 och 70 är inte mina favorithastigheter

I vanliga fall så brukar jag lida när jag kör på 50- och 70-sträckor. Det är liksom bara söligt och trist. Nu är dock läget lite förändrat. Jag kör ju nästan aldrig bil längre, så idag njöt jag till och med av dessa sträckor när jag körde från Sollentuna ut till Färingsö. Fartkamera efter fartkamera passerades utan att jag körde en endaste kilometer för fort. Tji fick de som ville tjäna pengar på min fortkörning!!

Resan ut till det krispigt höstiga Kungsberga gjordes för att fira:

Hon hade nämligen 5-årskalas idag och jag tänkte bjuda på några bilder från dagen. När jag gick igenom min kamera, så insåg jag att jag inte har bilder på alla som var på kalaset. Hemska tanke!! Jag hoppas därför att de som inte är med kan ursäkta mig. Dessutom vore det bra om ni nästan gång höll er lite framme, så jag kan ta extra många bilder på er då. Kan vi säga så??

Här har vi födelsedagsbarnet själv!!

Mitt fadderbarn eller min guddotter, hur man nu vill se det.
Maja vill fortfarande inte gå själv, men det är uppenbart att hon skulle kunna…

Lillebror i huset hade en cool frilla dagen till ära!

En av mina lillesystrar. Hur vacker som helst!
Catrin:

Hanna, min systerdotter!

Rödtotten Alexander i fikatagen

Min svåger David med bus i blicken

Svägerskan Frida försöker hålla koll på busungen Maja.

Min lillebror Henrik ute i grönsakerna…

Födelsedagsbarnets far och min svåger Daniel.

Min allra käraste pappa!

Perta ute och granskar min systers ägor.

Systern däremot satt och fikade och umgicks.
Susanna; Födelsedagsbarnets ömma moder.

Kickan, vår extra moster.

Min lillasyster Anna som är närmast mig i ålder.

 Systerdotter Ida verkar väldigt van att posera.
Så är hon riktigt söt också!

Brorsdotter Malin har just fyllt år men har inte haft kalas ännu.
Vill hon inte ha paket?  🙂

Kina, min bonusmamma sen galet många år tillbaka.
 

Storebror Christer utan grimas. (Ovanligt)

Storebror Christer med grimas. (Vanligt)

Svägerska Helen som kan allt som jag önskar jag kunde.

Med en 5-årings iver öppnade Tilda sina paket.

Jag var glad att se att min present föll i god jord…

Jorå, jag var där också!

Efter kalaset åkte vi hem till oss igen. Pappa och Kina följde med och så åt vi en mysig middag. Det var så gott så. Middagen avslutades dessutom med godsaker från Chokladfestivalen.

Helgerna går så vansinnigt fort.
Nu är den slut och jag ska packa träningsväskan och gå och sova.
Imorgon är det måndag igen och vi kör för fullt.

Vrooooom!

En kväll med Ansi och Pers bröder

Idag har vi varit i både Norrtälje och Södertälje. Besöket i det sistnämnda hoppas jag att jag ska minnas riktigt länge. Guldfiskgenerna till trots. Ikväll har vi nämligen varit hos Pers bror och träffat alla bröder (som bor i Sverige) samt Södertäljebrödernas mamma Ansi. Hon mår inte så bra, så vi kände att det var dags att alla träffades och mös ihop. Det gjorde vi!! Här ser ni oss alla i Pers näst minsta brors trapp.

Utsikten är fantastisk även i vanliga fall men kvällens väder gjorde utsikten ännu mera fantastisk. Eller vad säger ni?

Inne var det dukat för fest! Temat som håller alla bröder ihop är “Afrika” så självklart var bordsdekorationen därifrån.

Under kvällen firade vi Pers äldsta brors stora födelsedag!! Grattis!

Fast mest av allt så umgicks vi med Ansi.

Tack för att jag fick vara med ikväll och dela den med  familjen som alla har samma typ av ögonbryn. Eller som en av bröderna sa “-Du menar att vi har varsitt?”  Det var precis så jag menade!

Chocolate heaven!

Fredag på er!!

Idag var jag ledig från jobbet och startade med en skön sovmorgon. I alla fall tills jag blev väckt…. 🙂 Först fick jag ett sms och sen spolade Emma så mycket vatten i badrummet med vidöppen dörr att jag trodde jag skulle bli galen. Jag försökte dock ignorera båda dessa faktum och sov vidare.

När jag vaknade åt jag en lång frukost och sen plockade jag iordning här hemma i kaoset. Jag lämnade lite städning åt resten av familjen, men jag hann med lite dammsugning och tvätt också. När det kändes fint här hemma åkte jag och handlade på ICA Maxi.

När jag kom hem var jag värd lite godis. Så jag satte mig och pillade lite med saker på datorn samtidigt som jag åt de här goda grejjerna:

När jag satt där kom Marcus in och bekräftade det som jag själv hade sett på ICA. Det snöade!!!! Är inte det lite för tidigt?

Per kom ganska snabbt efter den snörapporten och då tog vi fribiljetterna som vi fått av Åsa och åkte iväg på chokladmässa på Nordiska Muséet.
 

Eftersom Marcus älskar choklad så följde han med oss till Djurgården.
 

Choklad. Choklad. Choklad. Choklad. Choklad. Choklad.

Och ännu mer choklad! I alla former!!

Vi köpte mer choklad än vad man kan tycka är lagom och nu står den där borta i köket, bara några meter bort…..Hujedamej! Svårt för en stackars viktväktare…

Inte nog med att jag är sugen på choklad. Vilket måste vara en dålig känsla….frosseri känns inte alls långt borta just nu. Jag är avundsjuk också! Pers kompis har beställt den här. Själv äger jag en Yaris…..

Gourmet?

“När katten är borta dansar råttorna på bordet” är det samma sak som att “När ungarna inte är hemma så slipper man laga mat och vara duktig förälder?” Jag tror nästan det….

Det här åt jag till middag idag. Te och skorpa framför Robinson:

Jag minns vad jag och Per satt och sa så sent som i tisdags: “Oooja! Vi äter ALLTID bra mat. Varje vardag!!” Eh?! Yeah, right!! Vilka lögnhalsar 🙂 Något som däremot är helt sant är att när man är galet trött då är te och skorpor hur bra middag som helst. EN gång per år är okej, men för att säkerställa att det inte blir en vana (för det vore nog lite katastrof för min viktväktardiet) så har jag faktiskt ringt och bokat en tid hos läkaren. På måndag ska jag gå till doktorn och se om det kan tänkas vara något som inte är som det ska i kroppen. Jag är ju så vansinnigt trött hela dagarna. Tänk om det bara krävs ett litet piller, lite mer vitaminer eller nåt sånt och så är jag pigg som en mört? Då behövs inte soffmiddagar med skorpsmulor i soffan!

Idag har jag hjälpt min mamma med lite “it-support” och funderar på om hon ska hoppa på Tele2’s lösning med bredband och telefoni via mobilnätet. Kostnads- och funktionsmässigt verkar det faktiskt vara riktigt bra. Det är inte helt lätt att välja bland allt som finns där ute. Speciellt inte när man måste anpassa funktion och kostnad till någon annans behov. Den här lösningen, diverse donglar, bredband via “tre hål i väggen” och andra lösningar jag hittar verkar allihopa vara sjukt mycket bättre än det min kära moder kör med idag. Modem. Minns ni vad det är?? När mamma ska läsa den här bloggen, får hon vänta i femton (15) minuter innan sidan är laddad, hon kan inte använda telefonen samtidigt och det är inte värt mödan. Klart morsan ska ha något bättre! Det blir nog till att leta lite mer efter en schysst lösning. Jag vill så väldigt gärna hälsa henne välkommen till tjugohundratalet!

Jag kanske har jobbat lite nu på kvällen men imorgon är jag ledig!! Det betyder låååååång sovmorgon!!

 

 PS. Just det! Vågen visade minus 7 hekto den här veckan. Hejja mig! DS

Gäsp

Hallå där!!

Idag är jag trött och funderar på ett tidigt sänggående.
Kudden känns som en skön kompis just nu.

Jag undrar när man går över gränsen från ett barn som inte vill sova när det är trött,
till en vuxen som längtar tills man får gå och sova? Jag är i alla fall helt klart vuxen!

Oj, nu blev jag sugen på en piggelin 🙂

Godnatt!!