Livsnjutare

I natt kunde man hitta mig liggandes på altanen.
En filt som värme. En stolsdyna som madrass.
Jag låg och tittade på stjärnorna i det stora kolsvarta.
Det här försöker jag göra minst en gång om året när det är en stjärnklar natt.
Det är så vackert!!
Det var underbart!

Idag har jag återigen tagit en båttur.
Det var nog den sista i år.
Nästa gång vi åker ut till Vitsippan ska Gurgela få komma upp ur det våta och in i sitt vinterhus.

Skärgården gjorde allt den kunde för att få mig på bra humör.
Blå himmel.
Blå hav.
Friska fläktar.
Ljuva dofter.
(Här en vy från Fällgate, Blidö.)

Tillbaka vid bryggan träffade jag den här tjejen i båten.
Jag orkade inte ens bli rädd.
Det var fel dag för det.
(Jag erkänner dock att jag mår lite illa nu när jag ser henne….)

Efter båtturen jobbade jag hårt på mantrat "Carpe Diem".
Mitt huvud fylldes av vågornas skvalp och mina egna tankar.
Man kan ha det värre….

Nu har jag ätit en härlig middag och ska väl snart fundera på att packa ihop och åka hem.

Inte riktigt än…..men snart!

Jag ska sitta lite på min brygga först…

Annorlunda sightseeing:

När jag visar er bilder från min barndomsö Blidö, min ö i solen, mitt lugn, så brukar det vara i form av klippor, sandvikar, båtar, vinglas, hängmattor, glada barn, badstegar, bryggor, myggor, vatten, mer vatten, sol och annat som hör ön till. Eller hur?

Idag har jag en annorlunda rundtur att bjuda på. Idag vill jag visa er lite av omgivningarna och idag i form av arbetsgivare i skärgården. Faktiskt MINA fd. arbetsgivare i skärgården.

Vi börjar rundturen på Furusund och tar sedan de båda färjorna över till Blidö via Yxlan.

Första jobbet hittar vi på Furusund. Sista ön man kan komma till bara genom att åka på broar.
Furusunds Krukmakeri

En julledighet spenderade jag här tillsammans med min allra första riktiga "bästis" Myran. Vi satte öron på muggar, målade mönster på skålar, glaserade och brände för fulla muggar. Vi njöt av att skapa med händerna tillsammans med krukmakare Heissenberger.

Tvärsöver gatan ligger nästa "jobb"…

Macken i Furusund

Här har jag egentligen aldrig haft en inkomst men jag har ändå stått här tillsammans med ägarens dotter, min klasskamrat, och tagit betalt för bensin och känt mig stor efter en skoldag eller två. Idag ägs den av min klasskamrat Nina och hennes man. Det är hennes man som driver den. Själv driver hon kiosken på Yxlan där jag faktiskt bara för några veckor sedan blev erbjuden jobb. Jag tackade nej 🙂

Åker vi en liten bit längre österut, kommer vi till färjläget och där hittar vi:

Furusundskiosken

Oj, här har jag minnen!!! Det var otroligt att stå här i "tjorren" och slava även om det var just det vi gjorde. Vi slet verkligen. "Vi" var några unga tjejer (och ibland killar) som kämpade för Eva som ägaren hette. Hon var hård, men rättvis?? Vi sålde glass, cigaretter, tidningar, matvaror och så korvmojsmat som korv och hamburgare då förstås. Här jobbade jag massor av somrar och helger. Man har hivat ut åtskilliga mjukglassar genom de rutorna 🙂 Många minnen som sagt…….Många gånger man kämpat mot klockan. Man skulle ju hinna sälja så mycket som möjligt till stockholmarna innan färjan gick till nästa ö.

Nu tar vi färjorna!! Mot BLIDÖ!

Så fort vi kommer av Blidöfärjan hittar vi på högersidan:

Norrsundskiosken (numera En liten Stund)

Lön har jag inte heller fått härifrån. Här har jag mest suttit och hängt med ytterligare en ägares dotter. Suttit i köket och druckit den ena koppen te efter den andra mellan kunderna. Jag kommer ihåg hur jag njöt av att inte behöva skynda mig att servera färjkunderna som nu var på väg åt andra hållet. Hjälpsam som jag är slutade det dock alltid med att jag också stod bakom kassan.

Nu måste vi åka några kilometer innan vi kommer till:

Konsum

Ja, det ser ju inte ut som ett Konsum just nu….men jag lovar. Ta mig på mitt ord. Det var en affär här. Här jobbade jag under ett års alla helger och ledigheter samt under sommaren såklart. Jag minns hur irriterade de gamla tanterna var när jag blev tillförordnad butikschef när chefen var borta några månader på sommaren. Jag minns också hur jag, till min egen förskräckelse och tanternas hånleenden, skar rostbiffen åt helt fel håll och vi fick slänga hela biten i bondens uppsamlingskärl eftersom den inte gick att äta. Ooops.

Nästan en halvmil längre söderut på ön dyker det här stället upp:

Blidö Hembageri

Nu har vi kommit längre ner på ön och möts av Blidö Hembageri. Jag älskade att jobba med "Bagarn’. Han lät mig komma in i hjärtat av bageriet och visade hur man gör riktigt goa’ grejjer. Han lät mig faktiskt komma in i hans hjärta också….Favoritbrödet på den tiden var "Igelkotten". Nuförtiden är det hugget som stucket mellan "Indian" och "Norrnäs". De är ap-goda båda två!!

Vi kan gå till fots till:

Blidö Kyrka

Här jobbar min pappa. Han har jobbat här de senaste trettio åren. Här har jag också jobbat en sommar. Det var annorlunda. Jag hade inte jobbat så kroppsligt någon sommar förut. Här fick jag rensa ogräs, putsa fönster (vet ni hur många fönsterrutor det finns på en kyrka????), kratta gångar, putsa siffrorna ni vet som alltid hänger längst fram och berättar vad man ska sjunga, städa, förbereda gudstjänster och ringa i klockorna. Ja, massor av grejjer fick jag göra tillsammans med min kära far. Det var många uppgifter som var tunga och inte så roliga men det starkaste minnet jag har härifrån är ett roligt minne! Jag sitter högt upp inuti kyrkan, på en fönsternisch, och putsar fönster….när min pappa kommer och tar stegen. Våra skratt (…eller kanske hans mest?) ekade högt när jag satt där och ylade om att jag faktiskt kunde slå ihjäl mig och att det var högt…fniss!!

Här tar den guidade turen slut. Övriga arbetsgivare finns på annan ort.

Jag funderade på att ta ett kort på huset där pappa och Kina bor, där jag är uppväxt. Jag tänkte berätta om allt "arbete" jag har gjort där i form av barnvakteri, städning, tvättning osv. Jag insåg snabbt att jag inte utförde mer än nödvändigt under min uppväxt inom de väggarna så jag lät bli att ta den bilden. Nu som vuxen är jag chockad över hur pappa och Kina klarade av ett hus fullt med nio barn (somliga latare än andra) och nio dagbarn. Ni är mina hjältar!!

Var har ni jobbat? Det är ganska kul att tänka tillbaks.
Jag rekommenderar att prova på den resan en vacker dag!

Jag känner mig full av kramar idag.
Jag omfamnar er alltså allesammans!

KRAM

TGIF

Thank God its Friday!!

Första veckan efter sommarlovet var en tuff vecka. Det är summeringen om jag tänker bakåt.

–Jag har sovit dåligt.
–Jag har haft svårt att komma tillbaks i rutiner och i hastighet.
–Jag har haft problem med knät.

–Nästa vecka kommer jag sova som en stock (som jag brukar).
–Jag kommer att vara on top of alla rutiner i hela världen och
jag kommer vara så snabb så ni kommer att få kalla mig Blixten.
–Knät kommer att vara i en sån kondition så att jag kommer att
få lämna kryckorna i förrådet där de hör hemma!!!

Det är det här som kallas positiv affirmation.
Om jag säger det högt så kommer det att hända!! 
🙂

Idag vill jag skicka ut en STOR gratulation till min minsta lillasyster Susanna.

Hon tog sitt körkort idag!!!

Det är ju jättebra!!
GRATTIS!

Susanna, vad gör du på lördag nästa helg?
Jag skulle behöva fylleskjuts vid halvtvå-tiden på natten.
Funkar det eller??

Dagens bonusblogg! (Spur of the moment)

Det ringde på dörren för en minut sen.
Jag öppnade.
Där ute stod värsta pinglan med min cykel som jag fick när jag fyllde fjorton år!

Tack pappa och Kina för cykeln som på den tiden var grön.

IT IS STILL GOING STRONG

Kopplat och Klippt

Woody och jag har återigen stiftat bekantskap med varandra. Det var ett tag sen. Jag hade längtat mer efter honom än jag hade trott. Jag har ju kört "GrymDjävlaBilen" ett tag (förlåt svordomen men Volvon heter så) eftersom den har automatlåda.

Jag har ju inte nämnt det här för någon av er där ute men jag har faktiskt känt av en otrolig förbättring senaste dagarna vad gäller ett visst knä. Nu är jag modig, och kanske lite dumdristig, när jag säger det högt:  "Mitt knä är på bättringsvägen".

Det första som hände när jag sa det hemma var att Per kontrade och sa: -"Då får du ta din egen bil till jobbet."

Sagt och gjort: Sollentuna -> Sundbyberg! Det gick jättebra. Woody var snäll mot mig och jag kom till jobbet utan några som helst kopplingsproblem. Jag använde alla tre pedaler hur lätt som helst.

Det finns hopp för tanten!

Möt min kära Woody:

På tal om "hopp", Idag studsade jag iväg på kryckorna till Malin (frisören åt typ "alla" på jobbet) och klippte bort sommarriset som var mitt hår.

Det blev inte någon större skillnad i mitt utseende, men kanske på mitt beteende…..*ler*

Varje gång jag är nyklippt så försöker jag liksom smälta in i bakgrunden. Jag gillar inte att vara nyklippt. Folk säger snälla kommentarer och själv känner man inte igen sig alls. Konstigt med tanke på att jag verkligen kan rekommendera min frisör. Det har inte med henne att göra!

Before:

Med en min som visar att jag just kommit på vad jag ska göra på nästa bild…

Nästa bild:

After:
Mobiltelefonsbild från vårt soffrum under fikapausen. Var det klockan två?

Imorgon händer två bra grejjer:

1. Mina lockar är tillbaks igen.
2. Jag åker till ön i solen.

Visst kan jag lita på att vi syns även då??

Blogg-Buggs-Babbel i brist på annat…

Kanske inte helt intressant för allmänheten, så jag förstår om ni lägger ner nu och återkommer en annan dag, men jag tror jag ska ta och bjuda på några helt färska och totalt osammanhängande fakta om mig.

Igår såg jag nämligen en bunt sådana på min facebooksida. Jag skrev dem för ett halvår sen och jag skrattade gott. Så varför inte skriva några igen? Det kan ju bli några leenden framåt februari pga.  just detta inlägg. Vem vet?

Alltså; Helt oviktigt kunnande om Eva Maria Hertz.

1. När jag som femtonåring döpte mig ville jag passa på att ändra mitt namn till Runesdotter. Min pappa Rune tyckte inte det var en bra idé.

2. Jag tycker verkligen inte om det tyska språket. Jag läste det i sex år i skolan men inget gott har någonsin kommit ur de studierna. Ja, förutom en mild form av ångest.

3. Går utan nagellack idag eftersom jag inte kan bestämma mig för vilken färg jag ska använda OCH tycker att det är ett problem.

4. Jag har bott på följande platser (om guldfiskhjärnan minns rätt); Hagfors (föddes), Riala (nåt år), Blidö (under uppväxten), Norrtälje centralt (första egna boendet), Slussen, Hässelby Gård, Enskede, Norrtälje Södra, Norrtälje Norra, Sollentuna lägenhet, Sollentuna parhus.

5. På min vänstra hands ovansida har jag ett ben som växer rakt upp. Det gjorde skitont när jag var liten men nu är det inga problem.

6. Jag skulle hemskt gärna vilja ha ett makroobjektiv till min Nikon D60. Små saker ser så coola ut när man ser dem i större format…

7. Jag gillar silver otroligt mycket mer än vad jag gillar guld.

8. Min dotter har mitt namn som mellannamn. Jag tycker det är jättehäftligt. Hon tycker det är töntigt.

9. Webkameror är något av det mest skrämmande jag vet samtidigt som det är riktigt roligt att få se den man pratar med live….kluven.

10. Imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet utan att köra en automatväxlad bil. Jag vet inte hur det ska gå…..Inte för att jag inte kan köra bil med manuell låda (som ni hoppades *ler*) utan för att jag har ont i vänster knä.

11. Jag kan inte använda PhotoShop. Min dotter kan. Suck.

12. Varje gång jag har ihjäl en mördarsnigel så gråter jag nästan.

13. Min första egna bil var en röd Ford Escort. Den sålde jag när den blivit stulen och funnen igen för tredje gången. Den bil jag gillat mest och hatat mest på samma gång var en bäbisblå Bubbla som jag till slut skänkte bort……Det har jag alltid ångrat. Efter det har jag ägt fler Fordar men den första bil som verkligen bara tuffar och går är den jag har nu. WOODY!! Toyota Yaris.

14. Jag bytte ringsignal idag på min mobiltelefon efter att ha suttit och valt i en halvtimme. Jag är ändå inte nöjd.

15. Jag har inte haft någon riktig tv-apparat på fem år.

16. Jag har aldrig bott utomlands och jag tror inte jag skulle kunnat göra det heller tidigare i mitt liv. Jag kanske skulle fixa det nu. Kanske.

17. När jag var liten hade jag platt platt platt platt hår. Nu har jag lockigt. Underligt.

18. Mina syskon har alltid varit de bästa vänner man kan ha. Om en inte tycker likadant som jag, kan man alltid ringa en annan. Jag älskar dem alla.

19. Jag har aldrig haft så svårt att skriva en lista som jag har idag.

20. I min tvättstuga slappnar jag alltid av. Där har jag min stereo och min egna skylt. “Välkommen till verkligheten”. Egentligen borde det stå “Välkommen till Mias värld”- för det är bara jag som jobbar där. Per jobbar i köket.

BloggBugg?

Idag kommer jag inte på något att skriva om.
I alla fall inget som jag kan skriva här.

Jag tror att det kan vara en bugg i mitt bloggmaskineri, eller nåt sånt.

Så vad gör man då rå?
För alla ni som känner mig vet ju att jag ändå kommer kladda ner sidan med NÅT eller hur?

Två dagar in på min höst

Idag har jag kämpat och stretat för att vara en bra arbetskraft.
Det är inte lätt att komma tillbaks efter semestern kan jag säga.

Jag får verkligen påminna mig om att det jag genomlever nu
bara tyder på att jag haft en fantastisk semester!!

Hösten är också vacker.

Jag har bara lite jobbigt att starta upp den.

När min kära Apa hörde hur jag kämpade visade hon mig, 
på ett lättförståeligt sätt, hur hon hade det på sitt jobb. 

Jag fick nämligen denna bild.
Vilken känsla tror ni hon försöker förmedla?

Fotot taget av en i vanliga fall slående vacker Thérèse


Man får nog säga att min jobbsituation såg lite mer loj ut?
(Min kompis Björn skulle helt klart kalla mig en "LÖK" om han såg detta)

Jag ska sluta gnälla om hur tungt jag har det.
Promise!

Helt onödig och livsfarlig (?) vinterutrustning

Aktiviteten i mitt hjärnkontor idag, har absolut ingen likhet med hur den såg ut igår!

Hade min hjärna varit i paritet med mitt vänstra knä kan jag lova att den hade gått ur led med tanke på hur snabbt den fått ändra hastighet och riktning. Semesterläge – >> Jobbläge.

Jag stod inte för den mest strålande prestationen idag. Tankebanorna var inte de rakaste eller snabbaste. Jag gjorde så gott jag kunde men det kanske inte var helt i önskenivå. Jag måste dock erkänna att jag starkt hoppas, och faktiskt tror, att effektiviteten kommer att öka i takt med att veckan rör sig framåt.

En sak som jag t.ex. tänkte på, när jag egentligen borde funderat på nåt helt annat, är om de här kryckorna som jag använder sedan igår eftermiddag, kan kvalificeras som vapen?

Borde jag desarmera dem?